Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fler har också tagit tåget, men vagnar, lok och underhåll har inte hängt med. Det har gjort systemet mycket känsligt.

Förhoppningsvis kan regeringens nya utredning om järnvägen vara ett sätt att motivera en kursändring, med större satsningar på underhåll och återinvesteringar.

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd får i dag på nyhetsplats frågor om regeringens snabbutredning om arbetspendlingen i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Den kan ses som ett svar på ”missnöjets vinter” bland tågresenärerna, vilka inte minst i Mälar-dalen har drabbats hårt av förseningar och inställda tåg. Utredningen skall fundera över mycket, bland annat tillgången på fordon samt underhåll av spår, kontaktledningar och signaler. Vinterberedskapen är ett annat närmast givet ämne i dessa tider.

Elmsäter-Swärd framhåller att alla alternativ behöver utredas, också vad det kostar att inte bygga ut eller förbättra. Det låter som om regeringen, eller i varje fall infrastrukturministern, vill finna argument för att motivera att mer pengar skall satsas på underhåll och utbyggnad av flaskhalsar.

För egentligen kan man tycka att det inte behövs mer utredande. Grundfakta är väl kända. Politikerna är eniga om att det är bra om fler tar tåget. Fler har också tagit tåget, men vagnar, lok och underhåll har inte hängt med. Det har gjort systemet mycket känsligt för störningar. När det sedan blev ett par kalla vintrar, som egentligen inte är någon sensation i ett land på Sveriges breddgrader, blev svagheterna övertydliga.

Nyligen kom en rapport från statliga Trafikverket med den inte särskilt kittlande rubriken Situationen i det svenska järnvägsnätet. Innehållet och en del rekommendationer gjorde dock att det fanns goda skäl att höja på ögonbrynen. Trafikverket menar att det finns ett akut uppdämt behov av underhåll och återinvesteringar. Och behovet ökar. Järnvägarna åldras i dag snabbare än dagens nivå på underhåll och återinvesteringar förmår motverka.

I dag är det även svårt att hinna reparera vagnar och lok, medan tiden när järnvägen kan underhållas är knapp genom fler avgångarna och fler godståg. Därför menar Trafikverket att en kortsiktig lösning är att minska antalet avgångar för att minska risken för förseningar. Men glesare tidtabell låter allt annat än lockande för resenärerna.

De närmaste fem åren innehåller i dag sex miljarder kronor för återinvesteringar, men Trafikverket anser att det snarare behövs 25-30 miljarder kronor under perioden. Med dagens takt ökar gapet mellan behov och resurser med 2-3 miljarder kronor årligen. Trafikverket har en lång lista på vilka banor som har störst behov av snabba insatser.

Nu kan kanske finansminister Anders Borg hävda att myndigheter brukar vara snabba med att kräva mer skattepengar till den egna verksamheten. Men de två senaste vintrarna har visat järnvägens brister, och de går inte att åtgärda utan mer pengar.

Elmsäter-Svärd erkänner Mälarbanans flaskhals kring Tomteboda. Det låter lovande, men det är inte välvilja utan faktiska beslut som räknas. Nu gäller det för regeringen att gå från ord till handling. Här behövs knappast ännu en utredning, men kan den användas som motiv för en kursomläggning må det vara hänt.

Statens kassakista är visserligen inte outtömlig. Men skall det bli bättre ordning på järnvägstrafiken behöver regeringens snabbutredning utmynna i att finansministern öppnar plånboken.