Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Flydde i gummibåt från Syrien

Artikel 5 av 73
Flyktingkrisen
Visa alla artiklar

Familjens flykt från Syrien till Sverige tog 28 dagar. Mamma Ghader Nema ser med tårar i ögonen tillbaka på den farliga resan via gummibåt och flyktingsmugglare.

Annons

Innan Ghader Nema satte sig i den sex meter långa gummibåten med sina tre barn och nio andra syrier fick hon ta av sig sina skor och den minste pojkens långbyxor.

– De sade att vi bara fick ha ett lager kläder på oss, annars skulle båten sjunka.

Någon vecka tidigare hade familjen flytt från Idlib i Syrien. Lille Mohammad, 4 år, slog ut flera framtänder vid ett bombanfall, och Ghader Nema insåg att allt bara skulle bli värre.

Hennes man hade redan flytt till Sverige. Men i det allt mer osäkra Syrien vågade hon inte längre vänta på att han skulle få asyl och familjen skulle kunna komma efter på laglig väg.

– Jag sålde vårt nybyggda hus och allt vi ägde. Min farbror sade ”stanna, det blir säkert bättre snart.” Men tre dagar efter att vi hade rest fick jag veta att han hade dödats. Han hade sju barn.

Dottern Amina hämtar en toapappersrulle när mamma börjar gråta. Minsta pojken Mohammad klappar henne på armen. De är så nya på asylboendet utanför Surahammar att minstingen bara har en leksak, en plastdinosaurie, som han och storebror Hassan snart börjar bråka om.

Berättelsen om familjens flykt rinner ur mamma Ghader Nema, lika ostoppbart som tårarna, medan barnen mestadels sitter stilla och lyssnar.

De betalade flyktingsmugglare i Turkiet omkring 9 000 kronor per person för att ta familjen från Turkiet till Europa.

– Turkiet var värst, säger Amina, 10 år, utan att tveka.

Många dagar på ensliga vägar slutade en tidig morgon på en strand, där de fick lämna skor och väskor och kliva i en gummibåt med eldriven utombordsmotor. Medelhavet var lugnt, men barnen var ändå så rädda att de grät.

– Vi försökte lugna dem, men vi vuxna var också livrädda, säger Ghader Nema.

Mitt i sundet mellan Turkiet och Grekland tog batteriet till båtens motor slut. Flyktingsmugglarna hade lämnat dem, och det enda sällskapet kunde göra var att försöka få kontakt med någon båt. Till slut stannade en. Ghader Nema har svårt att prata om hur hon lyfte upp barnen i båten utan att veta vad som skulle hända.

– Jag tänkte, jag är inte viktig. Bara att barnen ska överleva.

Båtens ägare var arg först, berättar Ghader Nema. Men när han lyssnat på dem blev han snällare, och körde över dem till den grekiska sidan.

– Vi var så trötta, så trötta. Men ändå hade vi så långt kvar.

Resan gick via flyktingsmugglare, i bilar, till fots genom skogar och över taggtråd via Makedonien, Serbien, Ungern och Tyskland. Långa sträckor bar Ghader Nemas bror 7-årige Hassan. Själv bar hon Mohammad.

– För varje ny plats vi kom till ångrade jag att vi hade börjat resan. Men vi kunde inte vända tillbaka heller.

Totalt betalade Ghader Nema omkring 50 000 kronor för hela resan, pengar som till stor del har gått in i flyktingsmugglares fickor.

– Det är mer än vad vi fick för huset och alla våra saker som jag sålde. Det är klart, det är mycket pengar. Men det spelar ingen roll. Det enda viktiga är att barnen lever och mår bra.

På tåget mot Tyskland greps de och skulle skickas tillbaka till Ungern. Då brast det för Ghader Nema.

– Jag sade, jag åker aldrig. Vi har gått igenom alla svårigheter, och har inga pengar kvar. Vi kan inte åka tillbaka.

Efter en vecka i häkte släpptes familjen, och fick sätta sig på ett nytt tåg. Den här gången kom inga poliser. Efter 28 dagars resa och ett år ifrån varandra kom de till slut till Sverige och barnen fick träffa sin pappa igen.

Just nu bor pappan på ett flyktingboende utanför Göteborg och resten av familjen på Westsura herrgård, till deras besvikelse.

– Vi är trygga nu. Vi är så tacksamma för att vara här och vill absolut inte ha någon lyx. Bara att få vara tillsammans i familjen igen, säger Ghader Nema.

Trött på att sitta still har Mohammad lagt sig i sängen. Efter en stund blir han alldeles tyst och stilla.

– Ser du, han har somnat, säger Ghader Nema och ler.

Storasyster Amina lägger täcket över honom.