Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flydde samma stad - förenade i VSK

De flydde samma stad, är nära vänner – men det var VSK Fotboll som förde dem samman.Så ser Balkanprodukterna på fotbollens betydelse för integration.– På planen pratar alla samma språk, säger Damir Foric.– Det är där jag känner mig helt hemma, säger Boris Ljevar.

Annons

Det är måndag eftermiddag och regnet på Rocklunda piskar i ansiktet. VSK har precis klivit av sitt första träningspass efter cupknallen mot Halmstad.

– Vi kan köra intervjun nu, säger mittbacken Foric varpå mittfältaren Ljevar sticker in en syrlig kommentar:

– Foric, tror du att det är en bil, att du ska köra intervjun?

De bär på två av miljontals unika historier om flykt till Sverige. Gemensamt för dessa är att de föddes i samma stad, flydde samma krig – och i dag spelar i VSK.

***

Om du drar en rät linje 165 mil från Västerås kan du hamna i Milano, där fotbollshistoria många gånger har skrivits. Eller för den delen i Geneve, som bär på europeisk flyktinghistoria. Men du kan också hamna i Banja Luka – staden i norra Bosnien som ur lokal aspekt bär på både fotbolls- och flyktinghistoria.

Det var därifrån de 27-åriga spelarna Damir Foric och Boris Ljevar flydde Balkankriget med sina familjer till Sverige och Västmanland.

– Det är rätt sjukt det där ... och svårt att relatera till krig över 20 år senare. Det känns rätt avlägset, säger Foric som flydde med sin familj våren 1992.

Vad minns du?

– Jag var bara fem och har fått det mesta återberättat för mig. Men jag minns att vi precis hade byggt klart ett trevåningshus som vi skulle bo i, säger han och fortsätter:

– Men folk försvann utan spår och vi tvingades att välja bort allt vi hade i Bosnien och börja ett nytt liv någon annanstans. Anledningen till det var att människor inte accepterade varandras etnicitet. Är inte det rätt sjukt, frågar Foric och tar av sig sina benskydd.

***

Familjen Ljevar är liksom Foric från Banja Luka. De flydde året efter och hamnade i tyska Erlangen.

– Jag hade precis börjat spela fotboll i ett lag där, men efter ett år fick vi besked att vi inte fick vara kvar. I den där åldern är det rätt känsligt att riva upp allt. Du ska börja om och sedan börja om igen och förstår inte varför, säger Ljevar som hamnade i Hallstahammar efter en kortare tid i Flen.

– I Hallsta fick vi en lägenhet precis bredvid en fotbollsplan, så det var bara att sätta i gång. Sedan var vi en massa flyktingar från Bosnien där. Det var ett skönt sätt att glömma problemen där nere. Vi samlades, unga som äldre, och lirade.

Familjen Foric hamnade tidigt i Västerås och stadsdelen Pettersberg.

– De röda höghusen på Pettersberg är faktiskt mitt första minne av Sverige.

Om du blickar tillbaka – vad känner du kring det där i dag?– Det är hemma. Just Pettersberg kommer alltid att kännas som mitt hem.

***

Vägen från Banja Luka 1992 till Sverige 2015 är betydligt längre än de 165 mil kartan visar. Den har präglats av gupp, skarpa kurvor, broar, bland mycket annat. Men också många raksträckor.

– Jag kan garantera alla som tvivlar att fotbollen hjälpte oss att komma in i det här, säger Foric övertygande och fortsätter:

– Bara det där snacket i omklädningsrummet är integration. Och där är det ingen som bryr sig varifrån du kommer. Viktigare att du har sett Zlatans senaste mål, säger Foric och skrattar.

Vad betyder integration för dig, Ljevar?– Man måste försöka göra sitt yttersta för att bli en del av samhället. Jag tycker att man ska börja där.

Han är tyst, tänker ett par varv till – och fortsätter:

– Men också liksom ... folk som flyr hit och lämnar allt som de har skapat i sina liv gör det inte för skojs skull. Man måste försöka hjälpa till, försöka förstå varandra. Så det är två sidor. I dag är det mindre respekt och ett hårdare klimat.

– Därför är fotbollen ännu viktigare. Dela in fyra mot fyra, rulla ut en boll och låt dem vara från åtta olika länder. De kommer att förstå varandra snabbare än om de tar kurser i språk.

***

Fotboll är världens mest universella idrott. 2015 behövs det ingen världsmetropol för att inse dess betydelse i samhället.

När Grönvitt på söndag ska matcha Henrik Larssons Helsingborg kommer spelarna att ha rötter från Åhus, Bosnien, Irsta, Kurdistan, Ungern, bland många andra platser i världen. De bär alla på olika livsöden, men just där och då är det tämligen oväsentligt. De är förenade av fotbollen.

– Jag tror att jag talar för alla när jag säger att vi är stolta över vår bakgrund. Oavsett om vi är från Irsta, Bosnien eller Viksäng, säger Foric och fortsätter:

– Men när vi står där ute och domaren blåser i gång spelar det ingen roll vem som är vad eller varifrån man kommer. Då är det fotbollen som spelar roll. Och då är vi VSK-are.

Annons