Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Förlåtsagor – läs årets Lars Gustafsson-stipendiat Josefiné Josefssons dikter

I morgon tilldelas den 20-åriga poeten Josefiné Josefsson VLT:s Stipendium till Lars Gustafssons minne.
Vi publicerar ett urval dikter från hennes berörande svit "Förlåtsagor" som vann stipendiejuryns hjärta. Genom minnesbilder utforskar Josefiné Josefsson barndomens jämtländska landskap och berättar om de ömma relationerna inom en familj och om att vara pappa och farfar i en liten norrländsk by.

***

jag minns jag berättade för storasyster

man kan få drömmarna sina å gå i uppfyllelse

lägg en lapp under kudden

sov på den nåra dar och sen vips

ja

det var lögn från första början

allt var hittepå

jag minns ögona på na

hon liksom flina med blicken

sen

åtta dagar senare

jag pressade lillhanden mot madrassen och letade

ja

där låg den

jag minns fortfarande varenda liten bokstav

***

jag minns vi skulle äta soppa på havrevägen

vi hade tagit bussen till willys och hjälpts åt att handla

eller också hade mamma bett oss följa

men vi sagt att vi inte orkade

fisksoppa var det

den som smakade som dyr men som var billig

frysta torskfiléer krossades tomater dill krämfräsch

låt koka på högsta sen låt puttra på lägsta

servera i dom gula skålarna

baguette också

med vitlökssmak

mamma la brödet mot handflatan

vill du ha toppen eller botten lilljos

toppen

du då tetpaket toppen eller botten

toppen

lilla go ska du och jag ta varsin botten då

storasyster nickade

jag gillar botten mest sa hon

vilken tur sa mamma och skar

jag minns blodet och hur det droppade ner på köksbordet

konstigast var att mamma inte verkade märka nåt

först när nån av oss skrek

det kan ha varit jag

ställde hon sig upp i panik

jag minns det blev ingen soppa den kvällen

vi fick ta bussen till akuten för vi hade inte råd med taxi

ja

och sen blev mamma sjukskriven i några veckor

jag minns jag tyckte det var dom bästa veckorna i livet

alltid redan hemma när jag kom hem från skolan

satt hopkurad i soffan under ett täcke

åt kexchoklad jag minns

hon lyfte på täcket när hon fick syn på mig i farstun

kom och sätt dig sa hon

och sen satt vi så varje dag efter skolan

tills mammas hand läkte

***

jag minns det var sol i din trädgård

hade väl jag

ryckt loss en syren från busken och gömt i fickan

farfar stod på bron med kikarn i handen

vet inte vad det var han kollade på

nån hade bakat bröd för vi åt frallor

dom var så varma

smöret smälte när man hedde på en klump

i stan hade vi grönt bregott

hos dig var det blått

sigfrid som vi kallade för faffafaffa

hade bott på gårn tills det att han dog

han skulle fylla hundra månaden därpå

farfar pekade alltid på saltkaret och sa

tokkene elände tag död på en

att hans pappa

han som vi kallade för faffafaffa

minsann aldrig hade ätit något salt

jag minns det var sol i din trädgård

***

jag minns du följde mig till tandläkaren

första gången jag skulle laga ett hål

det gjorde ont ja sved och stack i mun på mig

dom borrade så det lät i hela rummet

jag tror jag grät av den starka lampan

nästa gång jag fick ett hål följde du också med

du kom till stan i din jeep

och vi åt middag på grillen tillsammans innan

jag borstade tänderna i framsätet

med tandborsten mamma hade lagt i min väska

och när du skulle släppa av mig efteråt

sa du att jag hade varit duktig

jag och du brukade aldrig ses på veckorna annars

tandläkartiderna var det enda undantaget

bara det int blir till vana sa du

och tittade på dina fötter som vilade på pedalerna

dom blå skoskydden satt kvar

du skrattade hysteriskt

och när jag gick och la mig den kvällen

bestämde jag mig för att bara borsta tänderna

en gång om dan istället för två

och jag fick fler hål

du följde mig till tandläkarn varje gång

***

jag minns en lärare i lågstadiet

kallade mig för maskrosbarn

det var efter roliga timmen

jag skulle smita lite tidigare för att hinna med bussen

den till centrum

jag skulle till ett möte på fjärilen

du är minsann ett maskrosbarn du sa hon och log

är jag inte alls sa jag

jag är ett syrenbarn

***

jag minns vi lekte på din gård

släpvagnen var ett fort

om man ramlade ner

hamnade man i det mörka djupa havet och där

där kunde man dö

jag minns storasyster snubblade

vi fick åka till lasarettet för hon blödde så förbannat

du svor hela vägen in till stan

och det var ju en bit

storasyster fick sy flera stygn

vi kollade på dom hemma hos vår faster på kvällen sen

***

jag minns du hade någon konstig knöl på ena fingret

är det en vårta frågade jag

du ryckte på axlarna

verkade inte bry dig så mycket

jag plockade syrener med fingrarna mina

du gjorde annat med dina

och den där knölen försvann inte med åren

tror kanske den sitter kvar där än

Juryns motivering:

Ur mästarens dikt steg syrenens doft och förde henne tillbaka till barndomens landskap. Likt Herr Gustafsson själv formar Josefiné Josefsson den personliga identiteten i minnet och bilderna från det förflutna.
I sin poesi flätar hon varsamt de tunna band som en gång höll en familj samman, för att nå förståelsen, för att finna förlåtelsen.”

***

jag minns jag och mellansyster satt i pulkan

bakpå skotern

storasyster satt bakom dig

vi åkte runt hela åkersjöa

i stugan där hade vi inte ens eget vatten till en början

man fick gå och hämta från en brunn

i pulkan värme mellansyster mina händer i vanten sin

vi lekte den leken som vi alltid lekte

okej jag tänker på en sak

är den brun frågade mellansyster

ja den är brun sa jag

och lite orange frågade mellansyster

lite orange är den sa jag

och nästan lite grön i vissa ljus frågade hon

nästan lite grön sa jag

ligger det snor där ibland frågade hon

det gör det sa jag

JAG VET utbrast hon så högt

att alla hade hört om det inte vore

för att vi satt i skoterpulkan

och att pappa körde så väldigt fort

PAPPAS MUSTASCH skrek hon glatt

vi skrattade bägge två

sen var det min tur att gissa

är den brun frågade jag

ja den är brun sa hon

och så höll vi på

men jag minns inte varför

***

jag minns vi var ute på sjön med din nya båt

min kusin hade köpt en sprillans ny telefon

den senaste modellen

hon satt med den hela tiden

jag undrade hur hon vågade ta med sig den ut på sjön

du körde aldrig båt utan en ölburk intill dig

egentligen kunde ju vad som helst hända

hon borde ha varit mer rädd om telefonen sin

mellansyster tror jag sov uppe i stugan

hon mådde inte bra

storasyster hade blivit tillräckligt gammal

för att bestämma själv

om hon ville följa till dig på pappahelgerna

eller inte

jag minns hon var i stan

en öring nappade på ditt drag

i alsensjön fanns det mest av

sik och harr och abborre

det var hitaför båthuset

mellan amazonas djungel och fredrikssons

öringen nappade på ditt drag

ingen hade sett en så stor öring i den här sjön

nånsin förut

alla var helt uppspelta

sätt er sa du

hjälp till sa du

ta fram klubban sa du

och håven sa du

och sen tappade du den

öringen slet sig loss

och vi satt alla tysta i nåt som kändes som flera timmar

när vi kom tillbaka fick jag vara hoppilandkalle

du tittade på min kusin

som gick med telefonen i högsta hugg

du kunde inte ha filmat frågade du

med nytelefonen och allt

***

jag minns du lärde mig död

det var nog aldrig din avsikt att göra det

inte egentligen

det bara blev så vi umgicks du och jag

med någon form av död mittemellan oss jämt

när jag var sju lärde du mig

hur man bröt nacken av en fisk

du var bra på det

såg aldrig rädd eller orolig ut

du bara gjorde det

med dom större fiskarna fick man plocka fram klubban

den låg i hinken i båten

dom andra som fick storfisk

behövde banka flera gånger för att ha ihjäl dom

för dig räckte det med ett slag

sen slutade storfiskarna sprattla

och ibland när det inte fanns någon bensin till båtmotorn

fick vi lov att ro istället

då brukade vi passa på att meta

du visade mig alla dina bästa gömställen för maggot

du lärde mig hur man skulle hugga med spaden

för att jorden skulle spricka och gå sönder

du hade inte börjat se klent ännu

men jag ropade vartfall

mask!

och så tog jag lillhanden och småfingrarna

för att lägga masken

i den lilla plastburken med bortskrapad etikett

ute på sjön trädde vi masken genom en krok

du var bra på det också

när vi kom tillbaka in hade farmor gjort köttfärslimpa

av älg förstås

det var du som hade skjutit han

du var bra på att skjuta älg

dina jaktkompisar sa alltid det

när vi gick i långstövlar över kalhygget

far din kan skjuta älg som ingen annan karl här

jag minns jag blev stolt

***

jag minns jag läste om fjärilseffekten

i en av mammas böcker

nog förstod jag inte allt

men jag minns att jag förstod

att rent teoretiskt sett skulle en fjäril

som i mexiko slår med sina vingar

kunna ha en liten liten påverkan på luftströmmar

som i sin tur skulle kunna bidra till en orkan

som drabbar södra sverige

Läs intervjun med Josefiné Josefsson här

***

jag minns vi badade i havet på semestern

det luktade konstigt från vattnet

men jag visste inte riktigt vad det var

min kusin var med

hon lyssnade på ingen vill veta vart du köpt din tröja

hela den semestern

mitt minne från då har det soundtracket

ingen sörjer när du går

och storasyster fick inte bada i havet

för hon hade det där stora ärret över låret

jag tyckte synd om henne det minns jag

och du kunde inte engelska

blandade ihop lotion med showregel

smörjde in dig med duschkräm

och la dig i solen varje dag den veckan

brände dig så förbannat och svor

ja svor gjorde du

sen skrattade du sådär hysteriskt

när vi kom tillbaka till norr

berättade för alla

om hur du hade råkat smörja in dig med tvål

skrattade åt det fastän du flagnade

och fastän det brände och sved

jag minns jag tänkte att jag också ville skratta

åt sånt som gjorde ont

***

jag minns jag tog på mig själv

första gången på underslafen hemma hos dig

jag vaknade alldeles svettig

av att jag kände något tungt i kroppen på mig

som när man vaknar på morgonen

och verkligen vill ha varma mackor

för att man är så hungrig

det var samma känsla

fast inte i magen

det var ett sug från någon annanstans

jag minns jag stoppade lillhanden

innanför den rosa nemo-toppen jag hade på mig

jag minns jag tänkte att det kanske är nu dom kommer

pattarna

***

jag minns i sommarstugan fanns det leksakspistoler

man kunde sätta på sig en cowboyhatt

och spänna ett läderbälte runt midjan

pistolen i högsta hugg

farfar skrek på mig

sikta för guds skull inte

vadå frågade jag

den är ju inte laddad

kom hit storsa ropade han

aldrig sikta sa han och höll upp handen i luften

farfars ena tumnagel var av på mitten

han jobbade på sågverk som ung

och råkade visst fastna i en maskin

aldrig sikta förstår du det

jag nickade

***

jag minns videon på vhsbandet

du fyllde fyrtio

en helikopter stod på gårn

och väntade på dig

det var mammas present

jag har aldrig sett dig så glad

som på den filmen

Vill du bli vår näste Lars Gustafsson-stipendiat?

Du som är mellan 16 och 21 år kan söka stipendiet som tilldelas en ung skribent som verkar i Lars Gustafssons anda.

Ansökningar med bifogat alster för stipendiejuryn att bedöma skickas senast 1 mars 2021 till [email protected] eller kulturredaktör Erik Jersenius, VLT, Box 3, 721 03 Västerås.