Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fritt sommarliv för alla

Varje sommar sedan tio år tillbaka byter Anna Lena Erstadius sin bostad på sex rum och kök på en gård utanför Västerfärnebo, mot ett rum med farstu utan bekvämligheter i skogarna några mil utanför Rättvik. Det handlar inte om en vanlig flytt till sommarstugan när hon islutet av maj varje år väljer att byta bostadsmiljö.

Med sig från sin gård har hon 55 kor – både fjällkor och rödkullor – och kalvar, två getter, ett gäng katter, fem höns och fyra tuppar. Målet för det stora sällskapet är Nybergets fäbod i Dådran med anor från 1800-talet och här stannar de i fyra månader.

– Många av djuren har varit med förr och vet precis vad som är på gång när de får bjällror kring halsen och lastas in för att åka till fäboden. Det är semester för både mig och dem. Här i skogen går de som de vill och får motion, säger Anna Lena.

Anna Lena är uppvuxen i centrala Västerås, utan erfarenheter av vildmarksliv.

– Det närmaste jag kom bondelivet då jag växte upp var att jag bodde på Rudbecksgatan, granne med Mjölkcentralen, säger hon och skrattar. Men tillägger att familjen hade ett torp utanför stan när hon var liten och hon har alltid tyckt om djur.

Hennes vuxna dotter Linnea är också med och arbetar på fäboden, men Anna Lena vill inte lämna djuren mer än några timmar, särskilt kalvarna i hagen vill hon ha under uppsikt.

Att både björn och varg förekommer i trakterna oroar.

– För fem år sedan dödades en ko av björn och en kviga av varg, som även skadade tre ungdjur. Då funderade jag på att lägga av. Jag är inte rädd, men djuren blir det och 50 kor som springer desperata åt alla håll, det är ett problem, säger Anna Lena.

För ungefär tjugo år sedan flyttade hon från Västerås och ut på landet. Sedan två år bor hon på gården Lilla Bjurfors utanför Västerfärnebo, där hon driver lantbruk.

Det var en god vän till Anna Lena som för drygt tio år sedan tipsade henne om fäboden, som varit i bruk fram till slutet av 1940-talet.

– Vi var här och tittade en decemberdag, det var snö och stora granar hade fallit över vägen upp till huset, det såg inte alls trevligt ut. Vi återvände på vårkanten och jag såg att betet som legat nere i flera decennier såg bra ut.

Anna Lena kontaktade skogsbolaget Bergvik som äger marken och fäboden. De röjde i skogen och hon fick sedan utan kostnad nyttja betet och stugan, som endast fått nytt plåttak men annars är ganska anfrätt av tidens tand.

– En förutsättning var att jag fick bygga en mjölkningsanläggning som drivs av ett elverk. I sommar har vi femton mjölkkor, som mjölkas två gånger om dagen. Varannan dag kommer mjölkbilen och hämtar.

Rovdjuren till trots njuter hon av att hennes boskap får leva ett fritt liv i naturen hela långa sommaren.

– Det är det här jag sökt, fäboden är inte något ”i stället för”.