Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riksväg 11, även kallad Rikselvan, gick genom Irsta fram till 1962 då den blev Europaväg 18.

Annons

Sedan fick E 18 en ny sträckning och på 1990-talet fick vägen genom samhället byta namn till Irsta Stockholmsväg eller som de flesta kallar den, Gamla Stockholmsvägen.

Vlt träffar Sven Olby och Torbjörn Jäder som engagerar sig i Irstas historia. Båda är uppvuxna här. Sven flyttade från Irsta en period men återvände. Torbjörn bor på Skiljebo men han funderar på att kanske flytta tillbaka till Irsta.

Förr var vägen genom Irsta en vanlig grusväg. På 1930-talet fick vägen en stenbeläggning och i början av 1950-talet asfalterades den. Gatstenen från 1930-talet finns kvar där under asfalten.

– När det grävdes för bredband intill vägen kom gatsten fram, säger Torbjörn.

Sven Olby, Torbjörn Jäder och några till arbetar med en bok om Irstas historia.

– Samlandet är viktigast just nu, när boken blir klar får vi se, säger Torbjörn.

Industrier, gamla gårdar med historia och skolans utveckling är intressant.

Sven minns när han som skolgrabb i slutet av 1950-talet måste cykla till skolan.

– Jag bodde för nära för att få skolskjuts, säger han

– Vi fick åka buss i ettan och tvåan, men sedan fick vi cykla, säger Torbjörn.

– Jaha, ja, så var det säkert. Det var en sträcka på tre–fyra kilometer i alla fall, tillägger Sven.

– Jag minns hur arga vi var när skolbussen, som inte var överfull, åkte om oss när vi cyklade till skolan, säger Torbjörn.

Sven skrattar. De har roligt på vägen och samtalen väcker många minnen.

Sven och Torbjörn tittar på några hundra år gamla kartor över området. De har god koll på gamla vägar och hus i trakten.

Några spår finns kvar från den tiden då E18 gick genom Irsta. Bland annat delar av en allé som planterades på 1800-talet.

När E18 skulle byggas togs många träd bort i den gamla allén.

– Det finns ungefär 60 ekar kvar, säger Sven som räknat.

Torbjörn minns Suezkrisen 1956 som fick till följd att Sverige fick förbud för privatbilar på söndagar.

– Då ägde vi ungdomar vägen. Vi ställde upp mål och spelade landhockey på vägen.

Vägen var vår och det var roligt även om jag inte var intresserad av sport då.

En samlingsplats för Sven, Torbjörn och kompisarna var macken i Irsta. Där hängde de ofta med mopederna.

– Här diskuterade vi och skapade problem, säger Sven.

– Nästan alla pojkar hade moped, säger Torbjörn.

– Jag såg aldrig någon flicka köra moped, säger Sven.

– Nej, flickorna skjutsade vi, tillägger Torbjörn med glimten i ögat och ett leende på läpparna.

Annons