Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ge bättre stöd till unga med Asperger

Enligt ett inslag i Rapport den 22 mars visar Skolverkets inspektioner att stödet till dessa ungdomar i skolan har minskat. I VLT den 30 mars skrivs om att förebygga självmord.

All forskning visar att man måste förebygga och identifiera personer som lider av depressioner för att minska självmordstalen och förbättra de deprimerade personernas livskvalitet.

En grupp som befinner sig i riskzonen för depression är ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser. I Västmanland har den ökade tillströmningen av ungdomar med autism (framför allt Aspergers syndrom) medfört att de resurser som anslagits både inom BUP och Habiliteringen sedan länge är otillräckliga.

Inom Habiliteringen har man tidigare haft ansvar för att hjälpa dessa barn att leva ett bra liv genom att ge såväl individuell habilitering (att hjälpa barnen att anpassa sig till sitt handikapp) samt stöd till anhöriga och skola.

I dag har Habiliteringen för att få resurserna att räcka till alla, gått över till att i huvudsak ge stöd i grupp framför allt till föräldrarna. Jag har sett dessa ungdomar dagligen, tidigare i Västerås, numera i KAK och på BUP:s akutmottagning.

De söker allt oftare hjälp med depressioner och ibland utagerande beteende, vilket enligt min bedömning ofta beror på brister i skolans stöd. Trots detta har habiliteringen upphört att ge konsultationer till skolan.

Man hänvisar i stället till Specialpedagogiska skolmyndigheten som dock enligt uppgift huvudsakligen ger generellt stöd till skolorna. Unga med autism/Asperger behöver förutsägbarhet och tydlighet och en mycket lugn arbetsmiljö då de ofta är extremt känsliga för intryck, som att andra pratar då de skall arbeta.

Vi inom BUP måste prioritera dessa unga då de får allvarliga symtom (som resultat av bristande stöd). Vi ser svårt sjuka barn och ungdomar som kan bli hemmasittare och ibland riskerar att ta sitt liv.

Som representant för samhället och landstinget skäms jag över att den av våra diagnosgrupper som behöver mest stöd får så lite hjälp. Många lärare och habiliteringspersonal gör vad de kan (och får), som omfattande pedagogiska kartläggningar.

Jag har tidigare haft ett bra samarbete med psykologer, kuratorer och pedagoger inom Habiliteringen. Jag hoppas att det kan återskapas.

Mitt förslag är att Habiliteringen får i uppdrag att bevaka de inskrivna barnens rättigheter i samhället. Alla borde erbjudas en fast vårdkontakt (det finns lagstiftning) eftersom dessa barn och ungdomar löper stor risk att hamna i utanförskap och depressioner.

Den fasta vårdkontakten skulle bevaka att individull habilitering, stöd i skolan och stöd till föräldrar ges i den utsträckning som behövs.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel