Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

1976 berättade överläkaren Åke Boman den spännande historien om hur Västerås fick sitt lasarett. Läs här!

Annons

VLT augusti 1976:

I dagarna fyller Västerås lasarett 200 år. Den 1/8 1776 skrev Gustav III från sitt sommarresidens Ekolsund ett brev till landshövding Carl Carlschiöld i Västerås, vilket finns bevarat i landsarkivet i Uppsala och återges här.

Landshövdingen hade nämligen den 19/2 1774 begärt att få inrätta ett lasarett i Västerås, men domkapitlet i Västerås avstyrkte förslaget "eftersom den sjuke härifrån på sjö- eller landvägen kunna sändas till Kongl. Lazarettet i Stockholm att där bliva skötta och botade."

Kungen skrev emellertid:

"Det är vår nådiga vilja, att ett Lazarett i Westerås må inrättas på lika sätt som i de andra länen och med hospitalet därstädes tillsammanläggas."

Den 4/11 1776 följde ett brev från serafimerriddaren greve Joachim Beckfries, som bestämde att lasarettet skulle få disponera två rum med tillsammans 11 sängplatser i en liten timmerstuga på hospitalets tomt vid nuvarande Munkgatan, där sparbankshuset Stora Westmannia byggdes 1888.

Det nya med lasarettet var, att det efter mönster av Serafimerlasarettet i Stockholm,som hade öppnats 1752, skulle ta emot patienter i behov av operation eller annan aktiv behandling. Hospitalet som hade varit i verksamhet sedan medeltiden, var däremot avsett för förvaring av alla slags sjuklingar förutom åldringar och fattighjon.

Vid lasarettet anställdes genast en fältskär och 1786 den välutbildade kirurgen Carl Bruzelius, vars journaler finns bevarade. Efter 50 år flyttade lasarettet från det fallfärdiga hospitalet, som lades ned 1837, till ett trevånings bostadshus vid Stora gatan 20.

Först 1867 kunde lasarettet flytta in i ett specialbyggt hus, det nuvarande sjukhemmet vid Hållgatan (observera att artikeln är skriven 1976 - det här stämmer inte i nutid).

Med hjälp av ett par tillbyggnader kunde 1897 års lasarett göra tjänst till 1928, då man flyttade till nybyggnaden nära Stockholmsvägen, som liknar ett tornprytt slott med borggård och flyglar.

Ända sedan dess hade en enda lasarettsläkare ansvarat för hela vården, men 1928 anställdes fyra överläkare och fyra underläkare.

Sedan dess har det skett en explosionsartad utveckling. Flera nya byggnader har uppförts, särskilt det stora lasarettskomplexet, som i två etapper öppnades 1968 och 1978. Därigenom har antalet vårdplatser stigit från 285 till 1 250 och 18 nya kliniker har tillkommit.

Läkarantalet har ökat från 8 till 195 och den övriga personalen från 115 till nära 2 000 (observera återigen att artikeln är skriven 1976 och därmed är uppgifterna också från den tiden).

Landstingets sjukvårdsplan fram till år 1985 upptar flera stora byggen, men en lika våldsam expansion som under de senaste 50 åren är helt enkelt otänkbar.

Lasarettet 200 år

Överläkare Åke Boman uppmärksammade 1976  i en artikel sjukvården i Västerås under 200 år.