Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han brevväxlade med sig själv i 20 år

Världsresenär på låtsas. Västeråsbördige konstnären Anders Granberg lessnade på idealet om den världsvane konstnären. Resultatet mynnade ut i utställningen ”Allt förlöper fint” som i veckan öppnade på Postmuseum i Stockholm.

Annons
Vanan inne. Konstnären Anders Granberg har under snart 20 års tid kontaktat människor världen runt och bett dem skicka vykort åt honom. Nu ställs korrespondensen ut på Postmuseum i Stockholm.

Anders Granberg bor sedan länge i Stockholm. Trots det söker sig konstnären med jämna mellanrum till föräldrahemmet i sextiotalsvillan på Talltorp.

För lugnet och tristessen som han behöver för att kunna arbeta. Närheten till Björnön. För att kunna ”konsta” som han kallar det.

– Jag använder faktiskt mitt gamla barndomshem som konstverkstad. Det är en bra miljö för det, där finns trygghet utan brus, säger han poetiskt när VLT träffar honom på ett fik i centrala Västerås.

Vid det här laget har han ställt ut på olika platser i både Sverige och världen.  Luleå, Marseille, Ystad, Albuquerque. Ihop med Lars Lengquist är han en del av konstnärsduon Diagram som gjort offentliga installationer lite varstans.

Men det var inte fallet för 20 år sedan.

Då var Anders Granberg en trevande ung konstnär som sökte efter ett fotfäste i karriären.

Roten till den utställning som i dag öppnas på Postmuseum i Stockholm började 1996 i en ateljé på Linnégatan i Västerås. Den då 23-årige Anders Granberg fördrev en ansenlig del av sin tid med att försöka få in sina alster på olika gallerier.

Ofta blev det nobben. Men det var en enskild gallerist som skulle komma att sätta särskild prägel på de kommande 20 åren av Anders Granbergs liv.

– Han liksom klappade mig på huvudet och rådde mig att se mig om i världen först. Sedan kunde jag komma tillbaka, säger Anders Granberg.

Där och då hände något. Föreställningen om att beresta personer skulle vara mer intressanta som konstnärer både irriterade och sporrade den unge Anders.

Han beslöt sig för att påbörja ett konstprojekt som skulle ta 20 år av hans liv i anspråk, fast det visste han inte då.

Han började att via mejl, fax eller vanliga brev kontakta människor i alla möjliga och omöjliga länder.

Syftet? Att artigt be dem skicka två förifyllda vykort åt honom.

De han kontaktade för att utföra den här ”tjänsten” kunde finnas på företag, ett konsulat eller lite vad som helst. Om han fick ett jakande svar lade han vykorten i ett kuvert och skickade dem till personen som sagt sig vilja ställa upp.

Denne frankerade i sin tur de förifyllda vykorten och lade dem på lådan. Det ena kortet adresserades alltid till en institution som Anders ville skulle bli uppmärksammad om hans konstnärskap: Ett galleri, ett museum eller en tidningsredaktion. Det andra vykortet fungerade som en kontrollkopia till honom själv.

Vykorten tillverkade han själv i serier om fyra stycken med likadant motiv. På framsidan stod bara budskapet ”Allt förlöper fint” och på baksidan ”Mvh A.Granberg”. På så vis skapades den fiktive världsresenären.

Nästan 20 år senare har Anders Granberg lyckats skicka vykort till sig själv och andra från samtliga jordens nationer. Nästan. Tchad, Mali, Centralafrikanska republiken och Östtimor gick han bet på.

– Sierra Leone var svårt också, där finns ingen ordentlig postgång på grund av oroligheter. Att man inte kan skicka post säger något om vilket tillstånd ett land befinner sig i, säger han.

Projektet har minst sagt gett upphov till oräkneliga anekdoter. Anders Granberg har fått ta del av halsbrytande berättelser om hur personen han kontaktat gått genom djungeln för att ta sig till närmaste postlåda eller postkontor.

I bland har personen som Anders kontaktat inte haft möjlighet att hjälpa till själv, men då har hen i stället bett någon annan, till exempel en släkting, att skicka vykorten.

– Jag tror folk är hjälpsamma när det handlar om konst.

Till och med Nordkorea lyckades Anders Granberg penetrera och han inledde en mejlväxling med en person därifrån.

– Men mejlväxlingen kidnappades av en bank som krävde att jag skulle öppna ett särskilt kommunikationskonto. Därefter skulle varje ord jag skrev kosta 10 euro, berättar han.

Det satte punkt för just den korrespondensen.

Hans privata relation till vykortsskickande är kanske inte så förvånande:

– Jag tycker att det är väldigt trevligt att få post.

Budskap. ”Allt förlöper fint” var det enda budskap som stod på vykorten. På baksidan stod det bara
Slappnar av. Efter 20 års korrespondens med hela världen kan Anders Granberg unna sig en kopp kaffe.
Axplock. Exempel på hur några av vykorten som skickats ser ut. Anders tillverkade vykort  i serier om fyra med likadant motiv.
Annons