Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Han ska utvisas till ett land han inte känner

Mohammad har gjort sin sista entré i Utvandrarna på Västmanlands Teater. En flyktingberättelse som skakat om publiken. Nu väntar verkligheten: utvisning till Afghanistan, ett land han inte känner.

Annons

Läs också: "Åldersuppgifterna är inte underbyggda"

Blicken försvinner bakom tjocka glasögon men munnen ler brett när han berättar om sin statistroll på teatern.

– Jag har spelat en ung taliban som reser med Karl-Oskar och Kristina! Han skrattar:

– Jag som hatar talibanerna!

Intervjun med Mohammad Isai pendlar mellan skratt och fruktan. Mellan minnena från hans höst på teatern – och papperen som kommit från Migrationsverket. De säger att han bedöms vara 18 år och ska utvisas till Afghanistan.

– Jag känner ingen där. Jag lämnade Afghanistan när jag var två år.

Mohammad Isai delar sitt öde med många. Nästan 24 000 ensamkommande från Afghanistan sökte asyl i Sverige förra året. Men en ny, svensk praxis och ett återtagandeavtal med Afghanistan gör att många som fyllt eller ska fylla 18 år nu nekas uppehållstillstånd och avvisas.

Protesterna har varit massiva på svenska torg, även i Västerås den 29 oktober. Lärare, socialsekreterare och andra solidaritetsgrupper har gjort massupprop för de unga asylsökande och justitie- och migrationsminister Morgan Johanssons återkommande svar har varit: ”Sverige kan inte ta emot mellanösterns alla tonårspojkar”. Förra veckan kom rapporten om att 1800 ensamkommande, asylsökande har ”försvunnit” sedan 2013, ett 60-tal från länet. Farhågan är att många gått under jord, i en papperslös tillvaro som en följd av asylpolitiken.

Mohammads berättelse liknar andras, men är samtidigt unik. Hur hittade han vägen till Sverige? Mohammad har starkt nedsatt syn, kan se bara 10-15 cm framför sig. Som ung, papperslös åttaåring i Iran hittade han ibland inte hem från jobbet. Mamma fick möta och leda honom hem. Hur han förra året tog sig till Turkiet, genom Grekland, Tyskland och vidare till Sverige, är en gåta för honom själv.

– Jag förstår faktiskt inte hur jag tog mig fram. Men efter fem månader i Sverige fick jag glasögon. Jag var lycklig så att jag hoppade, säger Mohammad på mycket bra svenska.

Som många unga landsmän har han växt upp som flykting i Iran.

– När jag var två flydde mina föräldrar med mig och mina systrar från Afghanistan. I Iran levde vi i staden Qom och som papperslös fick jag inte gå i skolan.

Han började yrkesarbeta vid åtta.

– Jag köpte upp strumpor, mössor och sjalar och sålde dem vidare på torget, billigare än butikerna. Därför tog polisen mig till stationen ibland, där jag fick stryk.

Han ruskar på huvudet som åt ett absurt minne.

– En gång fick jag städa hela polisstationen innan de släppte mig.

Med en pappa förlorad i missbruk och med längtan efter skolgång och hjälp med synen gav han sig av till Europa vid 16.

– Mamma ville inte att jag skulle resa. Hon trodde inte att jag skulle klara mig med mina dåliga ögon.

Men han sålde sin cykel, sina kläder och fick hjälp att dra ihop pengar.

Vägen gick till Turkiet och Grekland, via Ungern upp mot Tyskland och Sverige. Under resan blev han lurad på pengar och rånades, men passagen genom Ungern blev ödesdiger på annat sätt. Där skrev polisen att han var 19 år. Mohammad säger att han är född den 21 juni 1999 och alltså fyllde 17 i somras. Men Ungerns uppgift finns noterad i Migrationsverkets beslut.

Läs också: 300-talet i protest mot utvisning av afghanska barn

I augusti 2015 registrerade han sig hos Migrationsverket och placerades i Västerås, på Iggeby hvb-hem för ensamkommande.

Det gick inte på räls, Mohammad tampades med tvivel och sin dåliga syn men började språkintroduktionen på Carlforsska skolan.

– Det gick långsamt att lära men efter fyra månader i Sverige tänkte att jag måste vakna och lära mig svenska på allvar.

När jag fick glasögon ville jag sporta som de andra killarna på boendet, men det gick ju inte med de tjocka glasen. Jag tänkte att teater, det ville jag hålla på med och tjatade på min mentor.

Han byggde upp en strategi för att lära språket och träffa svenskar, pluggade dagar och nätter, rörde sig i Västerås och tog kontakt med människor. Under nationaldagsfirandet på Djäkneberget gick han fram till ett pensionerat par och ställde nyfikna frågor vad festen handlade om. Det slutade med att de blev hans ”mormor och morfar”. Han hittade också en ”farmor och farfar” och många svenska vänner. Med stor envishet hittade han också fram till teatern.

Hur gick det till?

– När jag fick glasögon ville jag sporta som de andra killarna på boendet, men det gick ju inte med de tjocka glasen. Jag tänkte att teater, det ville jag hålla på med och tjatade på min mentor.

Hvb-hemmet hjälpte honom till amatörteatern Studio Westmannia och kontakterna ledde vidare till en statistroll när regissören Peter Oscarsson ville väva samman dagens flyktingkatastrof med Vilhelm Mobergs utvandrarepos. Vid det laget hade många hört talas om den envisa, nästan lite tjatige ynglingen från Afghanistan med sina teaterdrömmar.

– Jag blev jätteglad! Jag fick vara med dem och repetera två-tre timmar varje dag efter skolan. Jag hade inte läst Mobergs bok, visste inte vilka Karl-Oskar och Kristina var, men till sist förstod jag varför vi skulle spela den pjäsen.

Men inför premiären kom papperen från Migrationsverket, med avslag på allt.

Han har inte gjort sin identitet sannolik, säger Migrationsverket som skrev upp hans ålder till 18 år vilket tvingade bort honom från hvb-hemmet.

Läs också: 60 ensamkommande pojkar har försvunnit i länet

När kritikerkåren anklagar Sverige för att skicka ungdomar till ett osäkert land som även Utrikesdepartementet avråder människor att resa till, skriver Migrationsverket att han kan hitta en säker plats någonstans i Afghanistan och att väpnad konflikt inte råder överallt.

– Du är en frisk man i arbetsför ålder och talar dari, ett vanligt förekommande språk i Afghanistan, säger verket som inte ser några hinder för att han ska kunna återetablera sig och försörja sig i Afghanistan.

När Mohammad hävdar att han som fiende till både talibanerna och till Daesh/IS riskerar att förföljas och dödas, säger Migrationsverket:

– Det har inte framkommit att vare sig talibaner eller Daesh har hotat dig eller på annat sätt haft ett intresse i dig.

Jag kan inte åka till Afghanistan. Jag känner ingen där och är rädd för förföljelse, rädd för att dö.

När Mohammad säger att han som shiamuslim och hazar hotas av förföljelse, säger verket att han inte gjort sannolikt att han riskerar förföljelse på grund av etnisk tillhörighet. De hänvisar till landinformation (Lifos. Temarapport: Hazarer i Afghanistan).

Avslaget från Migrationsverket är åtta sidor långt. Mohammad har bara ett svar på utvisningsbeslutet.

– Jag kan inte åka till Afghanistan. Jag känner ingen där och är rädd för förföljelse, rädd för att dö.

Till sin familj i Iran kan han heller inte återvända, där är han papperslös och kommer inte in. Hans ärende ligger tillsammans med många andra unga afghaners utvisningsbeslut nu för prövning hos Migrationsdomstolen.

Mohammad förstår inte varför han inte får stanna.

– Jag har inte gjort något dumt i Sverige och jag har lärt mig svenska bra.

Om du får avslag även i Migrationsdomstolen, vad gör du då?

Mohammad svarar att han då ska hitta andra lösningar på sitt dilemma.

– Jag tänker inte resa. Jag kan inte.

Återtagandeavtalet

Både Sverige och EU träffade återtagandeavtal med Afghanistan ioktober i år.

Före avtalet tog Afghanistan bara emot egna medborgare somsjälvmant återvände. Avtalet innebär nu två alternativ för dem som fått ettavvisningsbeslut: att åka självmant eller med tvång.

Migrationsverket säger att avtalet inte påverkar bedömningen avskyddsbehov. Men den Internationella Migrationsorganisationen IOM menar att destora grupper som nu pressas tillbaka till Afghanistan blir internflyktingarsom måste fly undan våld och strider och IOM varnar för en humanitär kris ilandet.

Förra året sökte 41 564 afghaner asyl i Sverige, varav23 480 var ensamkommande barn. Fram till 1 november i år har 2 606afghaner sökt asyl här, varav 634 ensamkommande barn. Förnärvarande har Västerås kommun 211 asylsökande afghanska ungdomar. 108 av demär födda mellan 1997-1999.

I de ärenden där Migrationsverket har prövat asylskälen förensamkommande afghanska barn har 74 procent fått bifall under årets första tiomånader. Det betyder att 1 248 barn har fått uppehållstillstånd och 442 avslag.Ser man till hela den afghanska gruppen har 44 procent fått bifall.

Källor: Migrationsverket, Västerås kommun och Sveriges Radio.

__________________________________

Nu har VLT:s app blivit ännu bättre! Snabbare, smidigare - och du kan skräddarsy ditt nyhetsflöde på ett helt nytt sätt. Glöm inte att ladda ned/uppdatera VLT:s nya app här.

__________________________________