Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Här är baksidan lika kul som framsidan

Artikel 157 av 195
Nostalgi - Antikt
Visa alla artiklar

Tänk vad baksidan på en tavla kan berätta.

Annons

Stefan Andersson känner sig som Sam Lidmans efterträdare. Stefan tog vid ordförandeskapet i Västerås frivilliga skarpskytteförening år 2009.

Föreningen har gamla anor. Och nej, Stefan Andersson känner ingen större lust att låta göra inskriptioner i sten. Det är intresset för Västerås frivilliga skarpskytteförening Sam och han har gemensamt.

När Stefan läst VLT:s serie i papperstidningen om stenarna på Djäkneberget hörde han av sig, han ville bjuda på information.

Föreningen har två anläggningar med skjutbanor. En på Djäkneberget och en i Stockkumla.

Numera ligger antalet medlemmar i föreningen stadigt kring 100. Många unga lockas av luftgevärsskyttet, då är det skjutbanan på Djäkneberget som gäller.

I Stockkumla finns mycket av föreningens ursprung bevarat. Bland annat finns en pampig oljemålning i bastant ram uppsatt på en vägg i kafeterian/matsalen.

– Då var föreningen så stor att den hade en egen musikkår. Det är den som står uppställd på Djäkneberget på tavlans motiv, berättar Stefan Andersson.

Det var när föreningen hade storstädning förra året som målningen försiktigt lyftes ned.

– På baksidan hittade vi en mindre målning som var en översikt av motivet på framsidan. De mest framträdande personerna var markerade och numrerade.

En charmig detalj, både i konstens motiv och på tavlans bakida är vovven som fått nummer tio i förteckningen.

Nummer tio står för Målare Olssons hund.

Den måste ha varit en trogen deltagare i musikkårens träffar och framträdanden.

– Det var enskilda medlemmar som nästan gjorde uppror och protesterade mot att tavlan doldes av en drickakyl som gjorde att vi plockade ned den, tvättade rent och möblerade om.

– Nu hänger tavlan så högt som vi fick upp den, och visserligen döljer en drickakyl lite av ena kanten av målningen, men nu syns i alla fall hela motivet.

Tavlan hade inte lyfts ned sedan den fått sin förra plats 1982. Ingen av de nuvarande medlemmarna i föreningen visste om informationen som finns på baksidan av tavlan.

– Tavlan är så tung att det krävs 3–4 man för att lyfta ned den på ett säkert sätt. Hade jag tänkt mig för hade jag tagit en bild av hela baksidan.

– Så långt tänkte jag i alla fall att jag tog några bilder av duken mellan ramverket som håller tavlan stabil.

Det är där den roliga informationen målats.

Vet du något mer om den här tavlan? Hör av dig! Skriv en kommentar under artikeln här eller mejla mig.