Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har du jagats av sångsvanen Kalle?

Artikel 161 av 300
Nostalgi - 60-talet
Visa alla artiklar

Året var 1962, i maj, och på negativkuvertet står det "sångsvanen Kalle". Bilden är tagen vid Svartån strax nedanför Domkyrkan.

Annons

Där låg fru svan på ägg och ruvade medan Kalle höll objudna gäster på avstånd.

På den tiden var Kalle en kändis i Västerås.

Nu är det ytterst ovanligt för att inte säga omöjligt att sångsvanar ska bygga bo mitt i stan men Kalle var speciell. Han var inplanterad på Djäkneberget.

Det var på den tiden när intendent Gunnar Ekberg och parkvakt Sven Vessberg höll sina skyddande vingar över Djäkneberget. I dammarna fanns det änder och gäss av alla slag samt ett par ståtliga krontranor.

Sprättigast av alla var påfågeln som gick lös bland besökarna på berget. Ett tag fanns det också ett hus med enbart papegojor.

Kalle var vingklippt så troligen gick han ner till Svartån. Hur han träffade sin fru förtäljer inte historien men det blev i alla fall kärlek i ån.

Men tiden gick och Kalle blev allt ensammare. Han blev en tjurig och gnällig gammal gubbe som mest jagade folk.

Ornitologerna gjorde slag i saken och flyttade Kalle till Asköviken. Nu kunde Kalle flyga och var han höll till på vintern visste ingen men varje vår stod han på isen vid Asköviken och trumpetade.

De talrika knölsvanarna hade inte en chans för Kalle var herre på täppan. Någon ödemarksfågel blev det aldrig av sångsvanen Kalle men en fågelkändis i Västerås blev han allt.

Om nu Kalle var en kille. Det är det ingen som vet.