Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hatet på nätet leder till mord

Två dagar efter attentat i Trollhättan lämnar jag min son på hans skola. Jag har inte berättat om det fasansfulla för honom.

Läste nämligen en intervju med en psykolog som rekommenderade föräldrar att invänta barns frågor. Har tagit fasta på hennes ord.

Min son betraktar fortfarande livet som äventyr och vän, pratar om att de ska spela fotboll och berättar om legobyggen. Det är ju så det ska vara när en är sex år.

Vi promenerar i ett höstlikt landskap, dekorerat med blöta löv. Lyssnar förstrött på hans ord medan tankarna vandrar på annat håll.

Tänker givetvis på Trollhättan men även min egen uppväxt. Jag ser mycket av mig själv i honom och tiden. Han som sparkar i lövhögar och berättar om finter som kompisarna kan.

Det kunde varit jag för 25 år sedan. Minns många höstpromenader till skolan.

Med livet som äventyr och vän. Med tankar på rastens fotboll eller bollruta.

Till en början omedveten om det fasor som lurade runt hörnet. För det var ingen idyllisk värld att växa upp i då heller.

Präglad av ett statsministermord, många konflikter i världen och en gryende rädsla för det okända. Det hela kulminerade med lasermannens attentat och att ett antal asylboenden sattes i brand.

Med tiden blev jag alltmer medveten om att världen inte var ett förvuxet Bullerbyn. Lärarna pratade om vad som skett och jag såg med egna ögon i nyhetssändningarna.

Idag ser jag mycket beröringspunkter mellan min uppväxttid och min sons. Tids nog kommer också han att bli mer medveten om omvärldens grymheter.

Det finns dock en stor skillnad mellan då och nu. Då fanns inget internet som spädde på rädslan och det mörka åsikterna. 2015 ter sig som ett 1991 på speed.

Det finns ett hat hos en minoritet av befolkningen och en stor rädsla hos en större del. De förstnämnda lyckas tyvärr så sitt hat i de mångas oro vilket har skapat ett samhällsklimat som överskrider klimatet i början från tidigt 1990-tal.

Nätet har mörka gränder där anonyma hatare kan sprida sin dynga, men allra värst är Facebook. Kommentarerna flödar trots att det inte handlar om anonyma hatare.

Som en bulldozer skövlar hatet och rädslan undan allt som har med källkritik att göra. Allt som skrivs tolkas som sanningar.

Rena påhitt och absurda överdrifter delas, kommenteras och gillas. Ju fler kommentarer i det så kallade trådarna desto grövre blir orden.

Känslorna är oerhört lättantändliga. Någon uttalar sig om Löfven och undrar vad Christer Pettersson är när han som bäst behövs.

Vissa påtalar stolt att det förolämpat någon tiggare, andra använder ordalag om flyktingar som inte är publicerbara här.

Många är tillräckligt gamla för att både minnas den 28 februari 1986 och lasermannens framfart. Det verkar inte spela någon roll.

Historien har inte lärt dem ett dugg. Ju fler och längre trådarna blir desto större är risken att någon förvandlar orden till handling.

Någon ny Ausonius, Breivik eller Lundin Pettersson. Den senares dåd tror jag faktiskt var en fasansfull följd av det näthat som eskalerat de senaste månaderna

Anton Lundin Pettersson var ensam i korridorerna på skolan i Trollhättan. Men han hade en enorm armé i ryggen.

Vars ord beväpnade honom. Gav honom styrka att förvandla dem till handling.

Risken är stor att han kommer följas av fler. Om inte människor sätter stopp. Genom att tänka någon sekund extra innan man trycker på gilla och använder sitt sunda förnuft före en delning.

Tids nog får min son reda på alla hemskheter som omger samhället. Först vill jag dock att han ska fortsätta att bekanta sig lite mer med det där äventyret och den där vännen, kallad livet.

Jag kramar honom och säger hejdå. Fylls av värme men är samtidigt rädd.

För det som hände i Trollhättan. Mitt bland alla lekande barn, i korridorer väldigt lika ”vår” skolas.

Det som hände där kunde ha hänt på vilken annan skola som helst. Det som hände där hade dock kunnat undvikas, om det inte vore för nätets skoningslösa armé.

Så lär av historien, både den som enbart ligger dagar bort och den med många år på nacken.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel