Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Henry fyndade när E 18 drog fram

Artikel 257 av 300
Nostalgi - 60-talet
Visa alla artiklar

Henry Simonsson närmar sig de nittio, men när han började på Länsstyrelsen var han ”den unge” som fick dra ut i fält som arkeolog.

Annons

Det var också i Västmanland som Henry Simonsson hittade vad hans avhandling i nordisk fornkunskap skulle handla om, vikingatida vapen- och ryttargravar.

På 1960-talet byggdes det som aldrig förr och det planerades vägar för den växande trafiken. E 18 skulle ringla tvärs över länet och innan grävmaskinerna fick göra sitt undersökte arkeologerna om det fanns fynd i marken.

Det gjorde det inte så sällan.

– Det skrevs mycket om fynden i VLT och radion gjorde också program, berättar Henry Simonsson.

– Allmänheten och skolklasser var ofta ute och besökte utgrävningarna.

Och då berättade du om utgrävningen?

– Ja, det tycker jag man är skyldig att göra. Det fanns ett stort intresse.

Henry Simonsson upptäckte att det går ett stråk på ovansidan av Mälaren där gravar från slutet av vikinga-tiden ofta var brandgravar (där en död kremerats i graven) och innehöll rika fynd av vapen och ryttarutrustning som skickats med den döde.

Utrustning som ofta var tillverkad i järn.

Vid samma tid hade kistgravar och kristna begravningsseder införts runt Uppsala och Stockholm, samt i områdena under Mälaren.

Sena brandgravar verkar alltså vara unik för Västmanland.

Stiftelsen Kulturmiljövård firar tio år och firade det med att trycka upp Henry Simonssons avhandling från 1969. På den tiden trycktes en avhandling bara i några exemplar.

– Jätteroligt. Jag är fortfarande nöjd med den.

– Jag hoppas att den kommer att användas. Att någon vill ta vid och forska mer.

Henry Simonsson har lett undersökningar och grävt själv och sett till att tusentals fynd blivit katalogiserade.

Han har gjort ett slags grundarbete som arkeolog, grundforskning.

– Det är ju så länge sedan, säger Henry urskuldrande när han får frågan om fynd som var extra speciella.

– Men fyndet i Åsta i Köping är något jag skulle vilja uppleva igen.

Där hade man arbetat med en väg. Grävskopan hade i princip skurit tvärs över en brandgrav. Fynden var rika och otroligt välbevarade.

Ett annat tillfälle var när en bondson i Munktorp ringde och berättade att han sett hällristningar i en hage.

– Jag och en fotograf var där flera nätter och fotograferade i släpljus. Det var som ett bildspel med vandrande människor och skepp som seglade fram över hällarna.

– Ibland fick jag frågan varför vi ska hålla på och påta i jorden. Det är ju där vår äldsta historia finns bevarad, varje litet fynd är en bit av vår historia.