Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bengt Heldemar kastade sig över albumen med bilder från Norrmalm. Men han tyckte det fattades massor! I bildalbumet har Bengt frågor som han behöver hjälp med.

Annons

”Hej Bettina ! Glömde nämna lite kuriosa idag, närmare bestämt från Arosvägen och Nisses Kiosk. Där började vi hänga när vi fyllt 15 i mitten på sjuttiotalet och fått mopeder, vi ifrån Blåsbo och dom andra från Aroslund (Agnegatan och Skogsvägen).

Sommar som vinter, på vintern med den obligatoriska fårskinnsfällen på moppen, annars var man inte inne.

På sommaren kunde vi samlas upp till 10 Mopeder där och föra oväsen och för att göra utflykter till fiket i Hökåsen.”

Det där är början på ett mejl som kom från Bengt samma dag som han klivit upp på redaktionen med ett mycket charmigt bildalbum från början av 1970-talet.

Inga andra bilder från någon stadsdel har nog triggat så många minnen.

Här hittar du fler av Bengts bilder än de som fick plats i papperstidningen, och – framförallt bilder på miljöer som de ser ut i dag, med efterlysningar på bilder på de verksamheter som fanns där på 1970-talet eller tidigare.

Det går fint att ladda in bilder med hjälp av uppladdningsformuläret på vlt.se/nostalgi.

Ett exempel på det som Bengt Heldemar gärna skulle se bilder på är barnträdgården som låg på Skogsvägen.

Bengt är född 1959, och på barnträdgården lärde han känna några kompisar som han fortfarande har kontakt med i dag.

– Innan vi fick gå in på barnträdgården skulle vi stå på led. Fröken Back var ganska sträng, berättar Bengt.

Eftersom det var fridsamma kvarter så fick Bengt liksom alla andra barn sköta transporten till och från barnträdgården själv.

Bengt gissar att han var sex år när han blev ”rånad” på ett supertufft tygmärke som han fick tillsammans med en leksaksbil.

Tygmärket med batmansymbol satt på jackan när ett gäng äldre killar fick syn på det.

Det var bara att lämna ifrån sig märket bums.

Värre saker än så hände knappt.

Ett roligt, men kanske farligt ställe att leka på var Däckpiratens gård, som låg bakom Konsum.

– Så fort de åkt hem för dagen hoppade vi in.

– En dag fick vi för oss att trä däck över kroppen på en kille. När han väl fått en hel rad med däck på sig så snubblade han och kunde förstås absolut inte ta emot sig.

Killen fick linka hem till mamma och pappa med ett rejält blåmärke i pannan. Ett perfekt avtryck av ett däckmönster.

Och konsumbutiken som hade fasadbeläggning av kakelplattor var hårt ansatt av grabbarna. Där gällde det att spräcka plattorna när väggen användes som mål i landhockeymatcherna.