Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Husockupanten som blev regeringens rådgivare

Artikel 300 av 300
Nostalgi - 80-talet
Visa alla artiklar

"Jag tycker fortfarande att det var betydligt mer destruktivt att inte ge ungdomar möjligheten till ett allaktivitetshus än vad våra metoder var."

Annons

Det här är en artikel som tidigare publicerats på vlt:s Latte-sidor.

Att kunna twittra eller meddela sig via Facebook är lika viktigt som att kunna läsa eller skriva. Vi lever i en tid då de som förstår digital kommunikation har ett försprång. Det menar mediestrategen Brit Stakston som själv flitigt gör vad hon kan för att påverka i de samhällsfrågor hon engagerar sig i.

Det känns som att du tagit på dig en roll som de digitala sociala mediernas förkämpe. Är det rätt uppfattat? Du sitter i tv-soffor och försvarar Facebook om det kommer en negativ rapport.

– Nya sätt att göra saker skrämmer ofta. Jag ser de nya digitala medierna som något gott, men jag är samtidigt balanserad och försöker lyfta fram både för och emot. Jag kan ifrågasätta också. Men framför allt vill jag visa på möjligheter. Det positiva överväger absolut, för individens och samhällets utveckling.

Hur väcktes ditt intresse?

– I botten ligger att jag har ett intresse för människor. Jag vill också gärna tro att allt inte måste vara som det är. Och ska man förändra saker så är kommunikation allt.

Vad är det man ska förändra?

– Saker som inte fungerar. Jag var med och ockuperade hus en gång i tiden i Västerås. Det var när Mcdonalds kom. Vi var 19 eller 20 år gamla och tyckte att det var hemskt att unga människor inte skulle ha annat att göra än stå och vara fulla utanför Mcdonalds. Vi ville ha ett allaktivitetshus. Det var hela grunden till vår ockupation: vi ville förändra.

– Hade en sådan ockupation genomförts i dag hade den kunnat lyckas bättre. Genomslaget hade blivit stort tack vare de digitala medierna och det hade gått att snabbt nå ut till väldigt många människor.

Ni var unga då och det var den gamla mjölkcentralen som ni ockuperade. När ni motades bort blev det en del dramatik och polisen var inkopplad. Hur ser du i dag på ert tillvägagångssätt?

– Vår uppfattning då var att vi hade lovats saker som vi inte fick och vi ville protestera. Jag tycker fortfarande att det var betydligt mer destruktivt att inte ge ungdomar möjligheten till ett allaktivitetshus än vad våra metoder var. I dagens kontext hade vi kunnat skapa opinion och tryck på ett helt annat sätt genom sociala medier, men vårt agerande var den tidens sätt att synliggöra ungas tankar.

Men du har inte gått vidare och blivit aktiv inom något politiskt parti?

– Nej. Jag är extremt samhällsintresserad, men jag är inte partipolitiskt engagerad. Min väg är att jag utbildade mig till mediakommunikationsvetare. 1990 när Margot Wallström var ungdomsminister blev jag projektledare för ett arbete inom digitala medier. Där tog vi fram en databas som 1994 kom på CD-rom, sedan utvecklades den mot nätet 1996 och blev en sajt 1999, samtidigt som Lunarstorm. Databasen var till för att sprida kunskap om möjligheter att studera och arbeta utomlands och den var ett sätt att motarbeta främlingsfientlighet. Vi hade artisten Robyn som vår ambassadör.

I dag sitter du i regeringens digitaliseringsråd under it- och energiminister Anna-Karin Hatt. Vad gör digitaliseringsrådet?

– Vi hjälper regeringen att se hur Sverige ska kunna ta tillvara digitaliseringen och utarbeta en digital agenda. Vi ger regeringen input och råd om hur Sverige kan ta nya steg inom digitaliseringen. Vi är ett tjugotal personer från olika samhällsområden, både privata och offentliga. Jag deltar i egenskap av opinionsbildare.

Är det inte så att vi människor har en gräns någonstans för hur mycket information och hur många kanaler vi kan ta in? Blir vi inte väldigt splittrade om vi både ska twittra och facebooka och dessutom sms:a och e-posta nästan samtidigt?

– Man behöver inte finnas på alla plattformar. Det är inte ens görligt. Utan det handlar om att förstå de kommunikationsverktyg som finns. Då blir kanalvalen mycket lättare.

– Vi lever i en tid då de som förstår digital kommunikation har ett försprång. Därför är det så viktigt att förstå utvecklingen. Jag brukar jämföra med att kunna läsa och skriva. Vi ser det som en nödvändig kunskap. Lika viktigt är det i dag att kunna behärska digitala medier. Men bara för att jag kan läsa så hinner jag inte läsa alla miljontals böcker som kommer ut. Istället väljer jag de mest relevanta böckerna. Det är samma sak med digitala plattformar. Du kan språket, sedan väljer du plattform utifrån vad du vill kommunicera.

Kan man säga att du tar fasta på demokratiaspekten? Att alla ska ha tillgång till det här nya språket?

– För mig är det viktigt att föra fram folkbildningsperspektivet. Det är så jag ser mig, som en slags folkbildare. Alla bör lära sig förstå digital kommunikation.

Du nämnde tidigare att du även kan se kritiskt på digitala medier. Kan du ge exempel på något på det här området som du ifrågasätter?

– En sak som jag tycker att vi inte får glömma är att det fysiska mötet mellan människor betyder mycket. Det handlar fortfarande om att mötas och att tala med varandra, det är bara det att när man sedan inte har tid att samtala längre så kan samtalet fortsätta digitalt. Det handlar inte om antingen-eller utan om både-och.

9 frågor till Brit Stakston

Namn: Brit Stakston.

Bor: Stockholm.

Bakgrund: Har vuxit upp på landet utanför Västerås. Gick i Tortunaskolan, Tillbergaskolan och gymnasiet på Rudbeckianska skolan.

Familj: En son, bror och föräldrar.

Och en katt.

Annons