Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ingen diskuterar vilka som ska få ha kvar och inte ska få ha kvar en vapenlicens som de redan har.

Svenska politiker tycks vara överens om att vapenlagstiftningen måste skärpas så att det blir svårare att få vapenlicens. Frågan är bara hur en lagförändring skulle kunna se ut.

I sorgearbetet efter Utöyamassakern dyker välbekanta frågor upp. Hur kunde det hända? Hur kunde en extremist som Anders Behring Breivik på laglig väg införskaffa ett halvautomatiskt vapen? Hade samma sak kunnat hända i Sverige?

Svaret på den senaste frågan är ja. Även om det i jämförelse med vapenliberala länder som USA är svårt att få vapenlicens i Sverige och Norge så är det långt i från omöjligt. I Sverige krävs bara, utöver ett fläckfritt belastningsregister, att man ska ha varit med i en skytteförening i minst ett halvår eller att man innehar en jägarexamen samt att man, som det står på polisens hemsida, är ”laglydig och skötsam”.

Det finns alltså goda skäl att se över vapenlagstiftningen. Det erkänner justitieminister Beatrice Ask (M) som i går berättade att regeringen håller på med en lagrådsremiss som ska vara klar i höst. Till Sveriges Radio sade hon att hon vill göra reglerna ”så tydliga som möjligt och så restriktiva som det bara går”. Också Vänsterpartiet, Socialdemokaraterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet anser att lagstiftningen måste ifrågasättas.

Därmed verkar alla vara överens om att något måste göras. Problemet är bara att ingen, än så länge, verkar veta vad som ska göras.

En åsikt är att personer som ansökt om vapenlicens ska godkännas av socialen, sjukvården och kriminalvården. Det verkar vettigt. Då kanske man kan fånga upp personer med vissa psykiska diagnoser. Samtidigt skulle det ändå vara lätt att missa många potentiellt farliga personer om man bara stämmer av olika register mot varandra.

En annan idé är att höja åldersgränsen som i dag är 18 år. Så har man till exempel gjort i Finland där man numera måste ha fyllt 20 för att få en vapenlicens. Det kan låta rimligt. På sätt och vis är det konstigt att man som 18-åring i Sverige kan inneha en vapenlicens men inte kan gå in på Systemet och köpa en flaska vin. Dock skulle en fram-flyttning av åldersgränsen föra med sig många nödvändiga undantag. Myndiga ungdomar som är intresserade av jakt och prickskytte borde inte behöva gå miste om sina hobbies. Därför vore det kanske bättre att sänka åldersgränsen för alkoholinköp till 18 år om man nu vill vara konsekvent.

Vänsterpartisten och jägaren Lena Olsson som har funderat på om man borde skilja på olika sorters vapen har också en poäng. Hon ifrågasätter om man ska kunna få vapenlicens för automatiska och halv-automatiska vapen i Sverige eftersom behovet är så litet. Detta är relevant eftersom dessa vapen kan orsaka större skada än ickeautomatiska vapen. Mot förslaget kan argumenteras att det är viktigare att se till att potentiellt farliga personer inte får tillgång till något vapen över huvudtaget.

Sanningen är nog att det inte finns någon perfekt lösning. Visst kan vi försvåra vapen-licensprocessen. Men hur krångliga reglerna än blir kommer det alltid att finnas andra sätt att få tag på vapen. Dessutom kommer alla eventuella lagskärpningar också ske på bekostnad av integritet och frihet.

Till sist kan man undra varför alla så ivrigt pratar om vilka som ska få och inte ska få vapenlicens, när ingen diskuterar vilka som ska få ha kvar och inte ska få ha kvar en vapenlicens som de redan har. Detta borde väl vara minst lika viktigt.