Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Adventsljusen blir också minnesljus i år

Annons

Förra torsdagen stod jag med många människor i olika åldrar av många skilda ursprung i Vasaparken i kvällningen, mörkret och regnet framför platsen där en av våra flyktingungdomar några dagar tidigare blev våldsutsatt, vilket sedan ledde till hans allt för tidiga död.

Det var en stund av stillhet och värdighet som om vi befann oss just då mellan tiden och evigheten. Han som nyss var så levande och en av oss, var nu borta, kvar var ett förstorat foto omgivet av vackra blommor och många tända ljus som lyste över hans ansikte och blommorna talade om att han var omtyckt och saknad.

Det går inte att ta in, att det har hänt, men känslan av stor tomhet och sorg är påtaglig. Några säger fina minnesord om honom, att han var en fin, vacker ung man, snäll, vänlig och hade resurser. Vi som kände honom litet kan bekräfta det. Jag har träffat honom i samtal på Mötesplatsen på Skepparbacken och på nuvarande plats. Detta är viktigt att också säga efter nyheten, att han hade blivit dömd. En människa är så mycket mera än det.

Viktigt är också berätta att han hade kämpat ensam i flera år, och att om man inte har trygghet, ett golv under sina fötter, ett tak över sitt huvud och fyra väggar omkring sig, då kanske du ibland måste överleva och skydda dig med din egen kropp.

Veckan innan samtalade jag med honom, då syntes glädje och hopp i hans ansikte och blick. Han hade äntligen fått uppehållstillstånd och i januari skulle han börja skolan och få boende.

Detta angår oss – att förebygga det.

Heli Salakka Broås

Svenska kyrkan

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare