Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Anser inte VLT att alla är lika mycket värda?

Annons

Som alla andra människor kan jag ibland uppleva känslor av sorg och saknad över det som har funnits förr och inte längre finns och/eller har förändrats. Dessa känslor besitter vi alla människor. Som invandrare i Sverige saknar jag ibland mitt land, mina landsmän och att höra mitt språk talas på gator och torg. Jag kan även sakna de varor som finns i mataffärerna i mitt land och inte förekommer här i Sverige.

Jag trodde att dessa känslor, som jag och flera andra ofta upplever, fritt kunde uttryckas utan att man anses klandervärd samt utan att man ska behöva utsättas för hån – och att det gällde oss alla. Jag trodde att i Sverige var alla lika värda.

Tyvärr håller inte alla med. I en krönika i Göteborgs-Posten 15/6 uttryckte en svensk kvinna sina känslor av saknad när hon inte hörde sitt språk och inte hittade de varor hon önskade sig i en stad i Sverige. Det är inte förvånande, i flera områden i svenska städer är över 80 procent av invånarna utlänningar. Uttryck av dessa känslor behöver inte vara av intresse för omgivningen, men ska dessa känslor ifrågasättas, förminskas och hånas?

Tyvärr menar VLT:s ledare 19/6 (” Invandringskritikerna" kommer aldrig att nöja sig – nu är det ett problem att invandrare syns i samhället”) just det. VLT:s ledare menar att de känslor denna svenska kvinna uttryckte är ”främlingsfientliga” och antyder att hon är rasist. VLT:s ledare kan eller vill inte definiera vad ”främlingsfientlighet” betyder och inte heller vad för rasism den här kvinnan ska ha uttryckt.

Däremot undrar jag om VLT:s ledare tror på allas vårt lika värde? Varför skulle VLT:s ledare annars ifrågasätta, håna och kalla en människa för fula namn, för att denna uttryckt sådana känslor som vi alla kan besitta? Är det på grund av hennes etnicitet? Eller menar VLT:s ledare att jag själv och alla andra invandrare som också upplever dessa känslor också är främlingsfientliga och rasister? VLT:s ledare behöver lära sig att känslor har ingen etnicitet och att vi alla är lika mycket värda oavsett.

Eythor Hilmarsson

Hasselapedagog

Svar direkt: Anständigheten har en gräns

Kära Eythor,

Många är de invandrare som skulle känna igen sig i de känslor du beskriver i början av din text. Sorg och saknad över det som går förlorat – men också glädje över det som läggs till och blir nytt – är en del av att vara invandrare (och svensk). Det är också en del av samhällsutvecklingen i stort.

Just nu känner många oro över att det land de växte upp i långsamt förändras, byter skepnad. En av dessa är GP:s krönikör Kajsa Dovstad.

De senaste decennierna har inte bara Sverige utan också världen förändrats. Globalisering, frihandel och migration har gjort att det Sverige där svartpeppar var en exklusiv krydda, kvällsöppna mataffärer en raritet och utlandsresor en otänkbar lyx för den absoluta majoriteten, i stor utsträckning har försvunnit. På gott och ont, men mest på gott. Och till stor del på grund av de invandrargrupper som sedan 1950-talet har hjälpt till att bygga det svenska välståndet.

Främlingsfientlighet kan definieras på många sätt, och gränsen är inte alltid tydlig, eller ens relevant att diskutera. För vad spelar det för roll om något är främlingsfientligt eller inte, när anständighetens gräns är nådd? Det är upp till var och en att avgöra var den egna gränsen går, men för mig som liberal går den vid att klandra människor för att de över huvud taget har mage att existera i din närhet. Människor som trots knappa resurser, kroppsliga och själsliga trauman, lyckats starta en näringsverksamhet och försörjning för sin familj.

Emma Høen Bustos

Ledarskribent

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons