Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Hellre lika möjligheter för alla än genusperspektivet

Ett stort tack till VLT:s kulturredaktion för artikeln om boken Genusdoktrinen (3 juni).

Författarna Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi har satt fingret på hur vår "feministiska" regering låtit sig påverkas av utomstående politiska krafter och beordrat den så kallade genusdoktrinen, som enligt författarna genom "jämställdhetsintegrering" hotar forskningens frihet vid våra lärosäten.

Det är feminister på den yttersta vänsterkanten som ligger bakom detta, och de nöjer sig inte med att kräva lika möjligheter för alla, utan kräver ett utfall på 50 procent kvinnor och 50 procent män i alla möjliga sammanhang. Detta kommer inte av sig självt, även om kvinnorna oftast är duktiga. Genusperspektivet leder ofta till en dold kvotering, som kan bli närmast obegriplig när de närstående queer-teoretikerna hävdar att kön inte skall bestämmas biologiskt, utan att individen själv kan bestämma sitt kön.

Det verkar som att de mest rosa feministerna saknar tålamod eller rent av tvivlar på att "varannan damernas" kan nås genom att ge alla samma möjligheter. Då måste man i praktiken kvotera genom att anlägga ett "genusperspektiv". Det hela påminner om de forna kommunisterna i östra Europa, som på sin tid ansåg sig tvungna att införa ett "proletariatets diktatur" innan de kunde nå slutmålet, allas lycka i det klasslösa kommunistiska samhället. Erfarenheten från Sovjet och Öst-Tyskland visar att dit är det svårt att nå. Det gäller kanske även jämställdheten här hemma.

Sverre Haukeland

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare