Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Ledordet är solidaritet

Kommentar till Leif Kullberg Jämlikhet in absurdum, VLT 5 maj.

Uttrycket ”valfrihet” är en eufemism som i detta sammanhang innebär ”privatisering”. Det betyder också att man lägger allt ansvar på den enskilda individen. ”Valfrihet” är alltså motsatsen till ”solidaritet”.

Även företeelsen ”utanförskap” är en kamouflerande omskrivning. Enligt nyliberalismen existerar inga samhällsklasser, i synnerhet ingen arbetarklass. Däremot ”utanförskap” som människor ”väljer”.

Men ingen väljer arbetslöshet, sjukdom eller fattigdom. Ingen väljer att bo i vanskötta, mögliga bostäder där missbrukare pissar i trapphusen. I Sverige ska skyddsnäten fungera, missbrukare och psykiskt sjuka ska ha adekvat vård och kriminalitet ska stoppas innan den har blivit verklighet. Alla förskollärare/lärare vet precis vilka barn som lever i riskzonen och precis vad som måste till: Mer personal, mer tid, mer pengar. Från dag ett.

I Sverige ska alla barn och ungdomar ha rätt till god utbildning. Då duger endast en skola som är likvärdig – oavsett vilka barnens föräldrar är – och som gör det möjligt för både elever och lärare och annan skolpersonal, att fokusera på det skolan är till för, nämligen att förmedla kunskaper för livet.

Sverige ska varken ha några så kallade utanförskapsområden eller skolor som inte håller måttet. Varenda unge ska få växa upp i en inbjudande och trevligt miljö och gå i världens bästa skola. Det var så välfärdssamhället växte fram en gång och det är så det måste göras igen. Ledordet är nu som då solidaritet.

Lena Wallin, reformist

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare