Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Navigering utan vare sig karta eller kompass

Denna insändare baseras på upplevelser genom kontakt med Västerås Individ- och familjeförvaltning, vilket har varit både skrämmande och hårresande och så långt bort ifrån det man som medborgare borde kunna förvänta sig.

Berättelserna om hur barn far illa i samhällsvård är på intet sätt en ny företeelse utan detta har pågått under lång tid utan tillsynes något intresse eller ambition från de styrande att åtgärda de allvarliga problemen.

Sedan länge har kaptenen lämnat skutan, om han ens mönstrade på, så skutan har att förlita sig på styrman Ann-Louise Molin Östling (S) och matros Anna Lundberg (L), varav ingen verkar ha tagit skepparexamen eller ägnat tid åt att lära sig karta och kompass då skutan upprepat hamnat på grund.

Även om båtens ägare för varje år har avsatt mer pengar för att täppa till de hål som uppstått när styrman och matros lekt kapten så har man ändå i slutändan fått ta av barnens veckopeng och sparmedel för att täcka kostnaderna.

Allting kan gå itu, men ett litet oskyldigt barn kan gå i tusen bitar.

Det sägs att hos socialen är allt bara bra, men det kan vara svårt att tro när alla tecken pekar åt andra hållet och det sägs att efter deras insats kommer livsglädjen åter igen, men det hjälper sällan de som har blivit förstörda för livet. För när rotsystemet försvinner, eller självkänslan utraderas, ser man allt med lite andra ögon. Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se skillnad mellan sanningar och socialtjänstens lögner.

Allting kan gå itu, men ett litet oskyldigt barn kan gå i tusen bitar.

En liten människa

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare