Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Skytteltrafik på kirurgkliniken

En avsiktligt mångtydig rubrik för att få dig att läsa vidare i texten. Den handlar om en handfull iakttagelser i en hastigt uppkommen vårdsituation.

Undertecknad togs in med akuta besvär för observation på kliniken ifråga. Dock var observationen rätt ömsesidig, då patienten också observerade vården där.

Hur det hela var?

Det var som flera olika samtidigt pågående flöden. I mitt egna sinne flödade det av oroliga patientfarhågor och diagnosgissningar. I venerna flödade glukos och genom rummen rullade man sängpatienter både ut och in oavsett tidpunkt.

Personalen tycktes mig alltid vara på alerten för att få det hela att fungera på bästa sätt.

En hel del fragmentariska patientsamtal blev hörbara i obehöriga öron – för var ska man lägga av med sin hörsel, när man redan ligger där, i de vita haute coutere regionpaltorna? – medan någon annan nyinskriven patient fick sina första nödvändiga mediciner plus frågor om det aktuella hälsotillståndet, precis bakom den vikbara rumsfördelarskärmen.

Också de mest privata omständigheterna blottades stundvis. Läs: blöjbehov och annat hygienintimt. På ett sjukhus är sådant näst intill oundvikligt – i en balansakt mellan personalens brådska, utrymmestillgångarna, vårdsäkerheten och integritetsaspekterna gällande varje patient.

För min egen del blev det inget bekymmer – att som åhörare råka höra om ”all livet i nuet”. Så välkommen till kroppens föränderliga basvillkor. Den tillhör existensen och är vår enda möjliga hydda. Eller hur?

Så mycket unika möten det sker inom vården.

Lite vässar jag mina omtöcknade öron; nyfiken på vilket sätt anges inskrivningsinstruktionerna. Vilken ton använder personalen, som kontinuerligt ställs inför krav på att vara vårdande, med förväntan om lämpliga åtgärder och omsorger för de inlagda.

Vad skönjs det i sådana stunder ur de insjuknades röster. En oro? En förvirring? Eller bara en tillit på att man hamnat i goda händer?

Så mycket unika möten det sker inom vården.

Är man intresserad av interaktionen människor emellan, ger dessa halvt om halvt stulna tillfällen också en möjlighet att få vara med om de ibland oväntade – och antagligen de mest uppriktiga – dialogerna människor sinsemellan för.

I en sjuksal spelar individens ålder, kön, ursprung eller annan social faktor förhoppningsvis en obetydande roll. Vård ska ske på lika villkor, som det brukar stå i parollerna.

På kirurgklinik 7:ans verksamhet urskiljdes det en medveten omtanke, informativ omsorg, raka besked och inte så sällan också värme.

Så kommer dessa tankar; vilka hejare vi som ett människosläkte tillsammans ändå är. Även i tider som dessa. Må hända är vårdavdelningarna som en sorts myrstack där vårdaktiviteter oavbrutet pågår. Hur som, blev jag rörd och imponerad.

En del av personalen hade en utseendegenetik som talade om urprung i fjärran regioner, då menar inte jag Trollhättan eller Arvidsjaur. Likväl fanns där en genuin strävan, vilja och kompetens att kunna hjälpa. Nog är det så, att inte är det id-handlingar i pass, ålder, kön eller hudfärg som talar om vad en individ går för. Hens kvalitéer som vårdutövare framträder tydliga i lägen, där du själv är i behov av hjälp.

Också attityden mot patienterna och den avspända atmosfären på kliniken får mig att lyfta på hatten.

Så det får bli fyra droppställningar av fem möjliga. Nämnde jag, att de kunde fyllas med champagne? Om så önskades.

Patient X i Västerås

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare