Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Stanna vid övergångsstället!

I dag hände det igen. Det har hänt så många gånger så jag har tappat räkningen.

Min dotter på 7 år har precis börjat andra klass, hon är så glad över att äntligen få gå hem själv från skolan. Lyckan lyser i hennes ögon av känslan att våga och kunna själv och det är en underbar känsla, ända fram till övergångsstället på Köpingsvägen vid Handelsbanken.

De 300 meter från skolan har varit nära att kosta hennes liv mer än fem gånger, och då menar jag nära. Hon kommer gråtandes hem, livrädd och lyckan i hennes ögon är utbytta mot rädsla och förtvivlan.

"Jag kollade, mamma, innan jag gick ut på övergångsstället. Jag stannade men de brydde sig inte."

Vägen har två filer, en kurva, en busshållsplats och ett övergångsställe. Detta är en stor utmaning för Västerås stad som en gång förstått problem och satt upp vägbulor. Men det blev fel och dessa togs bort för cirka ett och ett halvt år sedan och inget har hänt sedan dess.

Min dotter står snällt och väntar tills första bilen som kommer stannar. Det brukar ta 2–3 bilar. Det vet hon om. De som kommer först brukar bara susa förbi. När den fjärde bilen till slut stannar så vågar hon sig ut. Hon är inte så lång, hon försöker sträcka på sig för att se längre ut men bilarna är för höga. Bilen som kommer i ytterfilen stannar inte utan kommer körande i minst (oftast över) 50 km i timmen. Det är hög fart för ett "litet" barn som precis vågat ta steget ut i vida världen och det farliga övergångsstället. Det stället hon fått lära sig är det rätta att passera vägen på. Men hon har lärt sig nu att stanna till för att dubbelkolla den andra filen, men ibland kommer de för fort. Vinden från bilens framfart får håret att fladdra till, min dotter beskriver hur förarna tar sig för munnen, säger saker i bilen i ren chock. "Jag såg hennes läppar och hon sa men, men det var inte mitt fel, jag stannade ju och gick på ett övergångsställe."

Ja, du stannade mitt i gatan för att värna om din egen säkerhet, du min 7-åriga dotter har gjort allt rätt. Vi jobbar på att våga, gå till och från skolan, inte använda bilen i denna cykelstad för att inte skapa ännu större kaos kring skolan där många ska släppa av och hämta barnen före/efter skolan.

Jag är inte beredd att offra min dotters liv för att ni ska komma fram lite fortare, eller för att samtalet i mobilen var viktigt eller låten på radion gav dig feeling.

Skräcken i min dotters ögon och skulden av att "hon" gjort fel fast hon gör rätt går inte att förklara. Hur förklarar jag för henne hur mobilerna, bilradion, gps:en och allt annat som distraherar dagens bilförare är viktigare än hennes liv och säkerhet. Jag är så trött på hur vi vuxna som sitter bakom bilratten och passerar ett övergångsställe gör valet att inte stanna. Inte ens när bilen i andra filen gjort det. Eller jag förstår nog att det inte är ett val, det är ren och skär idioti.

Jag är inte beredd att offra min dotters liv för att ni ska komma fram lite fortare, eller för att samtalet i mobilen var viktigt eller låten på radion gav dig feeling.

Jag har ringt och mejlat Västerås stad i 1,5 år, men inget händer.

Malin Schönberg

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare