Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Tänk om angående sopsaltning

Annons

Klimatförändringar diskuteras dagligen och vad vi kan göra för att hejda en negativ utveckling. Vardagsmotionens betydelse för vår hälsa är det ingen som förnekar i dag. De flesta partier arbetar för att få en positiv utveckling för vår livsmiljö.

Det är därför uppseendeväckande att kommunpolitikern Jesper Brandberg, kommunalråd för Liberalerna, verkar prioritera att vi åker bil i stället för att cykla.

Själv har jag bott i andra städer än Västerås, men nu bor jag här och brukar skryta om de fina cykelvägarna och de tre senaste årens sopsaltning. Den har gjort att jag har kunnat cykla året runt utan problem (jag har dubbdäck på vintern). Även de som vill gå ut och gå har haft glädje av att det finns ställen utan halka att promenera på.

När man bor i en stad av Västerås storlek går det bra för alla som är rörliga att klara sig utan bil. Att spara på halkbekämpning av gång- och cykelbanor är som att flytta över kostnaderna från kommunen till Region Västmanland och sjukhuset i Västerås. Det är inget att eftersträva att orsaka det överfulla lasarettet fler hand- och fotledsfrakturer och lårbensbrott.

Och meningen med att spara pengar på vinterunderhållet kan väl inte vara att vissa personer ska behöva sitta inomhus hela vintern av rädsla för att ramla.

För oss cyklister hjälper det inte med dubbdäck om vi ska skaka fram på isrännor efter stelnade cykelhjulspår.

Antagligen har kommunen sparat pengar på den regniga och mörka december, men får vi några vackra dagar med snö skulle det vara fint att våga röra sig utomhus.

Jag hoppas att ni Liberaler snarast kan tänka om i denna fråga!

Gunnel Arvidson Nilsson

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare