Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Tomtefar: "Jag känner stor tillförsikt inför julen"

Tomtefar suckar där han sitter i sitt hus i Rovaniemi och gungar i sin egen handgjorda gungstol.

Tomtemor kommer in med kvällsgröten

"Varför suckar du så tungt i dag? Jag har aldrig hört dig sucka så!"

"Jag är mycket bekymrad, det blir bara värre och värre. Förra året fick vi in så mycket julklappsönskningar, men de flesta var ju bara en massa onödiga prylar, som barnen aldrig använder. Jag har suttit med mitt teleskop och tittat ut över världen. Överallt ser det precis likadant ut. Högar av leksaker som inte används och som kastas när julen är över. Plastleksaker, från en massa serier, som man bara ska ha och visa men inte leker med. Statussymboler helt enkelt. Ingen kreativitet, ingen glädje bara mer, mer och mer till ingen nytta! I år var det nånting som hette Black Friday också. Är det för att man i blindo ska gå runt och bara handla handla, handla? Jag tycker White Christmas är mycket bättre! Jag tror jag gör som Greta Thunberg, strejkar, jag julklappsstrejkar!"

"Men snälla du, inte får du säga så! Jag har också tittat. Det finns många barn, som ännu leker med leksaker, som ger gemenskap och kreativitet."

"Ja, ja ja, det har du nog rätt i. Men jag känner att jag måste göra något, annars är det kört för världen. En jul utan glädje är ingen jul. Kan vi inte skicka lite gemenskap och glädje till alla jordens barn så att de får en framtidstro?"

"Hur ska det gå till? Glädje och gemenskap kommer inifrån, var ska du ta det ifrån?"

"Ja, det är den stora frågan, säger Tomtefar och tar sig en funderare. Jag måste be änglarna om hjälp, de kan det där med själen mycket bättre än jag."

"Då tycker jag att du ska tala med ärkeängeln Michael, han är van att slåss mot drakar och draken som han får slåss mot nu är statusprylarnas drake. Om han kan döda den så kan de andra änglarna hjälpa till och plantera ett kärleksfrö i varje barn, så de får känna att de duger som de är och att de kan leka och ha kul med varandra och inte behöver en massa onyttiga prylar för att bli lyckliga."

"Men föräldrarna då? De är i ännu värre skick än barnen. Från nya kök och badrum till champagnevispar. Det tar aldrig slut!"

"Nu är du ute och cyklar! Champagnevispar! De använde de prostituerade i Paris på 1800-talet för deras magar tålde inte bubblorna. Du måste ha vridit tillbaka teleskopet 200 år! Märkte du inte detta? Du har börjat bli både fumlig och disträ. Jag tycker att vi ringer Vårdcentralen och ber om en tid."

"Det är ingen idé! Sista gången jag var där gick besöket så fort. Läkaren hade inte tid. Det enda jag fick var piller, som jag inte blev bättre av. Nej, jag ska börja träna igen på gymmet och så ska jag ut och vandra i naturen och snart är det jul, då träffar jag alla barnen. Det är den bästa medicinen."

"Ja, barnen ger så mycket glädje. Men vad gör vi med alla vuxna som springer runt och stressar och jagar statusprylar?"

"Då får änglarna ge ett kärleksfrö till de vuxna också, så att de slappnar av och börjar umgås med varandra, och jag ska be Michael att han tar en extra tur till alla Vårdcentraler och ger personalen en rejäl dos så att Vårdcentraler blir Vårdcentraler och inte bara Pillcentraler."

Sagt och gjort. Tomtefar gav sig upp på taket, tog upp sin trumpet och blåste kraftigt tre korta stötar. Knappt hade han gjort detta så hördes ett dån i luften och en stormvind bröt loss. Tomtefar var tvungen att ta tag i räcket för att inte blåsa bort. Så blev det alldeles ljust och vinden lade sig och ärkeängeln Michael stod framför honom.

"Vad vill du mig? Du har inte hört av dig på länge? Vad är det som har hänt?"

Tomtefar berättade och Michael nickade jakande med huvudet.

"Jag har också varit bekymrad och det här du säger är en mycket bra idé. Vi kör på den! Fast prylstatusdraken är fruktansvärt livskraftigt. Nu måste jag arbeta på övertid. Men jag ska informera skyddshelgonen, de får hämta kärleksfröer från änglaträdgården och så får de blåsa in dessa både i barnen och i föräldrarna när de sover. Men detta kommer inte att räcka, numera har själarna så hårt skal, att man måste göra en kampanj för att få fröet att gro. Det är för många vindar som blåser i världen i dag. Jag föreslår att vi tar Greta Thunberg till hjälp, hon kan få barnen att sluta önska sig en massa onödiga prylar, men hon behöver själv hjälp. Jag har aldrig sett den flickan glad. Vi måste hjälpa henne att sprida glädje annars kommer det aldrig att gå. Jag föreslår att Kärlekens ängel tar sig an henne både natt och dag så att hon kan sprida gemenskap och kärlek ut över världen. Då har fröna chans att gro och växa!"

Nu var det Tomtefars tur att säga:

"Vi kör på den! Tack Michael, jag är så glad över detta möte."

"Jag också", sade Michael och försvann i en stormvind, så Tomtefar måste ta tag i räcket igen. Han gick ner till Tomtemor och berättade vad som hänt.

"Nu har jag talat med Michael och jag känner stor tillförsikt inför julen."

"Så bra, då går jag och sätter på kaffe. Jag har redan handlat julkaffet, som du gillar så mycket," sa Tomtemor.

"Hur är det med renarna? Är de i form?"

"O ja, jag tittade till dem på berget senast i dag. Vi småpratade lite. De gläder sig redan att fara runt jorden och ge julklappar till alla barn."

Lisbet Gemzell

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare