Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Tron uttrycker sig utifrån katekes och bekännelse

Replik med anledning av Stig Melins yttrande om Jesu identitet i VLT den 9 januari ("Hen som identifikation på en okänd Jesus"), och tillika Bengt Gustavssons insändare den 27 december ("Vem avgör vad som är sanning i bibeln och i kyrkan?").

Även om jag efter mer än 35 års anställning inom Svenska kyrkan borde ha blivit luttrad, förvånas jag alltjämt över att vissa saker verkligen kan ges utrymme, och även tillåtas förekomma, där de är uppenbart bekännelsestridiga.

Jag har alltid levt i den föreställningen att Kyrkans tillämpning av tron uttrycker sig utifrån katekes och bekännelse. Men det kanske jag är ensam kvar att tro, inom den regellösa godtyckligheten. Annars borde ju rimligen såna här märkliga könsanalyser ha negligerats och självsanerat sig, som annat vilsegånget.

Redan vid dop, och senare konfirmationen, deklareras Kyrkan tro genom bekännelsen man går in under. Men också här ser vi regelflummet, när dop utförs i alternativlydelser till den treenighet, som Kristus själv uttryckligen har anmodat till i missionsbefallningen. Detta är, såvitt jag förstått, inte tillåtet, men tycks passivt tillåtas genom likgiltighet.

I vart fall har det nu öppnat en debatt inom de apostoliska kyrkorna, om huruvida Svenska kyrkans dop fortsättningsvis ska uppfattas tillräkneligt. Och har nu förvirringen gått så långt att man inte längre ens kan hålla reda på vad det är för kön på Kristus, så kan jag här i artikel välvilligt åta mig att citera vad trosbekännelsen deklarerar i dess andra artikel. Grundlagd först vid mötet i Nicea år 325, och slutligen antagen vid conciliet i Konstantinopel år 381. Så berörda har ju haft tid på sig att läsa.

”… som för oss människor och vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom (obs!), genom den Helige Ande av jungfru Maria…” och så vidare.

Detta är Kyrkans tro om Kristi identitet, såsom den är given oss att förvalta i alla led. Ett särskilt ansvar torde ligga på oss som vigts till ämbete på denna tro, att endast detta gäller i vad vi förvaltar, och aldrig någonsin personliga önskevisioner. Därest inte sådant är självklart i vår utövning, är det en biskops läroansvar att disciplinärt tillrättalägga.

Hans Lindmark

diakon em.

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare