Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Varför visste ingen läkare?

Efter en canceroperation för tolv år sedan fick jag en rejäl keloidbildning på höger överkropp. Den är lång, illröd, kliande och smärtar som nålstick. Svårt att sova om nätterna då varje vändning väcker mig med ett hugg.

Jag har varit på tre mottagningar på Västerås lasarett för att få hjälp. Flera injektioner med cortison som har gjort ont och bara gett lättnad under kort tid. Besök på hudkliniken där tre läkare undersöker men inte kan hjälpa mig. Egenremiss till smärtkliniken för andra gången för att få en cortisonspruta. Nej, de tar inte emot på grund av corona.

Vid det laget hade jag så ont att jag nästan gick med armen ut från kroppen för att inte irritera keloiden. Jag hade tidigare googlat på nätet om jag skulle finna någon lösning på mitt lidande. Hittade en typ av silikonplåster och jag tänkte uppgivet att det kanske skulle lindra. Jag köpte några plåster och fäste på keloiden. Efter två dagar försvann all smärta.

Det har nu gått en månad och jag är helt smärtfri. Jag bär plåstret dygnet runt och det går att återanvända efter dusch.

I tolv år har jag haft en sådan hemsk smärta. Jag har vaknat på natten och skrikit rätt ut. Jag har gått i affärer och vikit mig halvt dubbel av dessa smärtande nålstick. Det som förvånar mig är alla dessa besök på lasarettet för att få hjälp och ingen har något att erbjuda annat än cortisonsprutor. Inte ens hudkliniken med tre undersökande läkare kunde göra något.

Smärtfri efter tolv års lidande

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare