Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sittstrejker, mods och hippies förvandlade Västerås till ett svenskt Woodstock.

Annons

För att förstå kulturen han varit med om att skapa forskade Johan Wennhall,

i dag utvecklare på Västerås Stadsledningskontor, på ungdomskulturer.

– Jag var hippie. Senare kom punkare och andra subkulturer.  Varför unga behöver omdefiniera sig själva hela tiden är en ständig fråga.

Västerås har alltid haft en stark ungdomskultur.

– Vi var först i landet med  vår gymnasieskola. Kring den växte en ny ungdomskultur upp. I 1850-talets Västerås slogs drängar och lärlingar med skolelever.

1970-talets musikfester på Vallby och Djäkneberge föregicks av utenätter i slutet av 1800-talet då unga började samlas på Djäkneberget för att sova under bar himmel.

Vid sekelskiftet dröjde de unga också gärna sig kvar ute på stan i gäng. ”Gick på draget”. 

På Stora gatan möttes hela unga Västerås. När jazzpojkar ersattes av swingpjattar, senare raggare, mods, hippies och punkare fortsatte man att träffas ute.

1970 hände någonting nytt. Plötsligt grundades Sveriges största musikförening i Västerås.

I 17 år förenade denna olika musikformer under ett och samma tak. Nutida Musik som den hette var resultatet av en sittstrejk stadens mods satt igång som protest mot att Stadsparken skulle stänga. I dess ställe fick man Bryggargården,  mycket tack vare dåvarande kulturchefen Kjell Ohlsson.

– Kjell var en riktig pamp, men han var långt före sin tid med sitt engagemang.

Johan jobbade själv i föreningen 1977–80.

– När min kultur dog och punkarna kom in lämnade jag.

Varför fick då Västerås så många mods helt plötsligt?

Ute i världen drog en vänstervåg och i dess köl kom FNL och studentrevolter. Plötsligt började västeråsare som upptäckt Beatles åka till Stockholm för att köpa parkas och arméjacka. De kom hem och introducerade en helt ny dresskod.

– Ett par år senare åkte vi hippies iväg för att skaffa afganpäls och det köret.

Den nya dresskoden markerade grupptillhörighet.

– I en mellanstor stad skulle vi knappt ha märkts. Men här kändes ungdomskulturen påtaglig, säger mångfaldsstrategen Ami Netzler.

– Vi trodde att världen såg ut som hos oss. Men i lumpen upptäckte jag plötsligt att de flesta hade gabardinbyxor, skrattar Johan.

Att man sittstrejkade för Stadsparken handlade om att modsen vuxit ifrån ungdomsgården och behövde nya mötesplatser. Några år senare skaffade samma unga jobb och billiga lägenheter i rivningskåkar eller flyttade in i stora kollektiv.

– Jag var 17 när jag flyttade hemifrån och in hos min tjej,  säger Johan.

– Jag flyttade ihop med en tjej jag knappt kände. Man gjorde så då,  säger Ami.

På Sigmafiket träffades alla. Nattetid roade man sig på Gropen, senare Monaco.

– Sigma kallade vi kontoret. Vakten jagade iväg oss hela tiden. På Gropen plankade vi in. Det var där Pugh började spela.

När nya subgrupper och en stark individualiseringstrend ersatte kollektiva ideal förändrades arenorna.

– Många försvann från stan. Men de som utbildat sig till humanister för välfärdsblocket återvände till fållan, säger Johan.