Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag tycker så synd om alla nyckelbarn"

Artikel 261 av 300
Nostalgi - 70-talet
Visa alla artiklar

Dagmamman Ingert Karlsson gav trygghet åt "sina" barn på Haga Parkgata. Hon hade inte mycket till övers för att nöja sig med att ge sitt barn en nyckel.

Annons

VLT 28 oktober 1977:

Barntillsynen fungerar ofta bristfälligt i våra dagars samhälle, med diverste tråkiga följder.

Därför känns det angeläget att redovisa ett besök hos dagmamman Ingert Karlsson, Haga Parkgata 12, där sex barn i åldrarna fyra till tio år har sitt andra hem medan deras föräldrar arbetar.

Det var inte Ingert själv som inbjudit oss utan tipset kom från en bekant.

Själv bagatelliserar hon sin insats. Det är roligt att ha barn och ungdom omrking sig. Då håller man sig ung själv, deklarerar hon.

Till saken hör att hela familjen Karlsson sedan länge varit idrottsligt engagerad. Mamma Ingert som lagledare i BK 30:s damlag i fotboll.

Pappa Karl-Erik har tidigare varit fotbollsspelare i klubben, och även tonårsdöttrarna Gertle och Ann-Sofie är sportiga.

Ett av sina dagbarn, 10-åriga Håkan Berglund, har Ingert haft hand om sedan han bara var fem månader gammal. Även de andra barnen är "trotjänare".

De som har sitt andra och mycket harmoniska hem hos dagmamman är syskonen Rickard, 9, och Linda Luchterhand, 4, Anna, 7, och Fredrik Witt, 5, samt femåriga Anna Hammarström.

Barnen kommer och går i en jämn ström från klockan 7 till 19.

Mellan varven är de flesta av dem i skolan eller lekis. På morgonen serveras rostat bröd och choklad och dessutom blir det middags- och kvällsmål för den som önskar. Samt saft och bullar på individuella tider.

- Jag tycker så synd om de så kallade nyckelbarnen, som måste känna otryggheten i tillvaron och riskerar att komma i dåligt sällskap. Här tillämpar vi den öppna dörrens politik, och barnen vet att de alltid är välkomna.

Eftersom samtliga bor på Haga Parkgata är de väl hemmastadda med den yttre miljön, och vi brukar roa oss i sandlådor eller på annat sätt. Sommartid åker vi och badar, och på vintrarna tillverkas snögubbar och snögrottor.

Det finns alltid någonting att sysselsätta sig med.

När det är dåligt väder sitter vi inne och pysslar med trolldeg, lägger puzzel eller någonting annat i den stilen. Vi har blivit som en enda stor familj och barnen känner sig som syskon, bortsett från att de inte blir osams lika ofta som sådana.

Man får inte vara tjatig och petnoga utan ta barnen med gott humör och se till att de har sysselsättning. Jag skulle aldrig kunna tänka mig ett annat arbete än det här. Det är så stimulerande.

När VLT gjorde sitt besök på eftermiddagen fanns fyra av barnen på plats och försäkrade unisont att deras gladlynta och förstående dagmamma är alla tiders.

Och så fortsatte de att leka med trolldeg vid köksbordet.

Signaturen Fjodor som skrev artikeln avslutade också med ett diktverk:

Det är så tryggt vid Ingerts härd

och barnens lott är avundsvärd

Här är det aldrig gnäll och tjat

Dessutom lagas läcker mat!

Annons