Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jill trivs bra som kontaktperson

När Jill blev erbjuden att flytta till Sverige från hemlandet England för att arbeta för Asea tackade hon ja direkt. I Sverige träffade hon kärleken, och blev kvar.

Annons

Jill var 20 år och sekreterare för två affärsmän i Birmingham när hon fick ett erbjudande om att flytta till Sverige och arbeta. Männen hon var sekreterare för jobbade för Asea, och frågade om hon ville bli sekreterare i Västerås och skriva brev på engelska åt de anställda där.

– Mina föräldrar ville inte riktigt att jag skulle flytta, men de tyckte att det lät bättre än min tidigare plan att flytta till Frankrike och bli au pair, säger Jill.

Hon kom till Sverige, träffade en kille som också jobbade på Asea, blev kär och stannade kvar.

Det tog inte lång tid innan hon lärde sig att tala svenska. Att lära sig skriva var desto svårare.

– Det ingick ju inte i mitt yrke att skriva på svenska, så jag gjorde inte det så mycket. Det är svårt för engelsktalande att lära sig svenska flytande, eftersom alla svenskar kan och gärna vill prata engelska, säger hon.

Så småningom lämnade hon jobbet som sekreterare för att utbilda sig till sjuksköterska. Efter att ha gjort praktik på flertalet områden inom sjukvården, bland annat kirurgin, valde Jill att vidareutbilda sig till psykiatrisjuksköterska.

– På kirurgin och många andra avdelningar upplevde jag att man inte fokuserade på det mänskliga mötet. Om jag ville sätta mig och prata med någon patient som mådde dåligt så ansågs det vara skolk. På psykiatrin var det en del av arbetet, säger hon.

När Jill skulle gå i pension blev en av patienterna på boendet där hon hade jobbat förtvivlad.

– Hon tyckte om mig, och frågade om jag ville bli hennes kontaktperson så att vi kunde fortsätta ha kontakt, säger Jill.

Sedan dess har Jill varit kontaktperson åt flera personer, något hon trivs väldigt bra med. Mannen hon är kontaktperson åt för tillfället träffar hon två gånger i veckan.

– Det känns fint att få bryta någons ensamhet, åtminstone för en stund. Och dessutom är det ju kul för mig att få en till vän att umgås med. Man har ju inte överdrivet mycket att göra som pensionär, säger hon.

Den 19 juli fyllde Jill 80 år. Då ställdes det till med kalas hemma hos Jills dotter som bor i ett stort hus utanför Kolbäck. Ett 40-tal gäster kom för att fira. Jills bror, som bor i England, och hennes syster, som bor i Kanada, hade rest till Sverige för att delta i festligheterna. Veckan innan födelsedagen möttes syskonen upp i England för att åka på en kanalbåtsresa. Även Jills barn och barnbarn följde med.

– Det var härligt att få umgås ett så stort gäng i alla åldrar. Det är väl det bästa med födelsedagar, att de blir en ursäkt att samla familjen, säger Jill.