Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Karl Pejcic: Sverige har blivit mer otryggt

Finns det i dag ansvar från Förtroendevalda för Sverige?

Annons

Jag var inte ens fyra år när andra världskriget började. Under detta krig fick jag uppleva fruktansvärda terrorhandlingar från fascister och nazister på civilbefolkningen.

Efter kriget växte jag och utbildades i ett kommunistiskt system som hade en slogan som heter Broderskap och gemenskap. I samband med Ungernrevolutionen 1956 upptäckte jag att Broderskap och Gemenskap inte existerar i kommunistsystemet och på grund av det politiska förtrycket som rådde i mitt eget hemland (grannlandet till Ungern) lämnade jag mitt hemland 1959.

Jag fick politisk asyl i Österrike enligt Genevekonventionen. Denna asyl gav mig möjlighet att bosätta mig i vilken som helst västland.

Efter par år flyttade jag till Sverige 1961 som kvotflykting. Jag fick uppleva ett land som är mest demokratisk där förtroendevalda politiker var mycket måna om landets invånare.

Landet var i stark utveckling och behövde importera mycket stor del av arbetskraften. Den importerade arbetskraften fick övervägande bo i barackerna oavsett om det var hela familjer eller ensamstående. Socialbidrag var ovanligt för invandrarna och lika så finns ingen organiserad språkutbildning för invandrare i Sverige. Trots stora umbäranden accepterade invandrarna den situation de befann sig i.

Sverige hade även då flerpartisystem och var och en av partierna hade sin ideologi. Inför valet var det naturligt att varje parti försökte övertyga väljarna att deras ideologi var best. Men när valet blev över samarbetade partierna för att uppnå bästa resultat för invånarnas välmående.

Bostadspolitiken, skolsystemet, sjukvården, industrin, ja i stort sätt hela samhällsutvecklingen blomstrade. Både svenskar och utomlandsfödda var engagerade. De flesta vuxna deltog både i beslutsmötena och i protestmöten. Jag själv upplevde Sverige som det mest demokratiska landet i världen.

I slutet av sjuttiotalet och framåt började det ske en förändring till en sämre utveckling i Sverige. Människors engagemang för samhällsutvecklingen började avta, egoism hos den enskilda individen har gjort påverkan, förtroendevalda politiker börjar ge avkall på ideologi och betraktar sig själva som oersättliga.

Socialdemokraterna inrättar bemanningsföretag som skapar otrygghet bland anställda. Många av dagens politiker är inkompetenta och när de ska lösa ett problem ska de utreda frågan alldeles för länge. Idag finns inte en enda en utav partierna och dess ledare som kan visa med hela handen vilken väg Sverige ska gå.

Den okontrollerade invandringen till Sverige har medfört att vi har fått stort misstroende och hat mot invandrarna, Detta visas genom att vi har fått Sverigedemokraterna som är ett klart missnöjesparti. Samtidigt som våra förtroendevalda på alla nivåer inte klarar av att tala om för invandrarna vilka levnadsregler som gäller i Sverige.

Våra politiker tycks inte fatta att vanliga människor i Sverige inte accepterar dem som sympatiserar med terrorismen, sysslar med kriminalitet, använder religiöst förtryck, lever enbart på socialbidrag med mera. Dessa människor har inte rätt att vara kvar i vårt land. Om vi inte får fungerande krav på invandare att acceptera levnadsvillkoren i Sverige kommer vi att få väldigt stora problem som kan leda till kaos i Sverige.

Trots att jag inte är sverigedemokrat så tycker jag att invandrare som inte accepterar levnadsvillkor enligt reglerna i Sverige bör lämna landet.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel