Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Det har sina fördelar att vara pensionär

Att bo centralt och vara pensionär har sina fördelar. Vi kan gå eller cykla, jag har glömt hur man gör när man åker buss. Betala kontant går inte, har jag hört. Resekort har vi inte.

Vi tänkte ta bussen till flygplatsen på Hässlö för en vecka sedan. ”Jag har en papperskupong som det står Västerås Omnibus på”, skämtade min bror. ”Vi kan säkert ladda ner en mobilapp”, sa jag för att visa att jag var med min tid. Det slutade med att vi beställde en taxi.

Vi reste med lågprisbolaget Wow Air till Reykjavik och hoppades att våra kommunala subventioner inte var alltför stora. Siffrorna är förstås hemliga. Wow Air hade nog velat ha större skattefinansierad rabatt. Bolaget flyttar ju snart till Arlanda, efter att bara ha flugit en sommar från Hässlö.

Vi landade på Island efter mindre än tre timmar. Väskan kom direkt på bagagebandet. Där har Hässlö mycket att lära. Vi hyrde en bil, vi är ju försigkomna pensionärer, och körde till de platser man ska köra till: demokratins vagga i Tingvalla, gejsrarna, forsarna och den blå lagunen som är grön och luktar svavel. Vi var inte ensamma. Kolonner av bussar släppte ut horder av turister.

Det är bara 320 000 bofasta på ön. På sommaren är turisterna fem gånger fler. Återhämtningen efter finanskrisen och bankkrascherna går fort. Turismen drar in lika mycket utländsk valuta som fiskeribranschen. Restaurangerna är dyra och Lars Lagerbäck är ett större namn än Halldór Laxness.

Vi njöt av en varm sensommar som får glaciärerna att smälta, landet att höja sig och vulkanerna att mullra. Katla har redan skälvt oroväckande i sitt glödande inre.

Hyrbilen tog oss lydigt runt, men undrade säkert varför vi svängde in till fel bilfirma när vi skulle flyga hem. Alla ville tydligen lämna tillbaka sina bilar på samma gång. Vi fastnade, utan att komma vare sig framåt eller bakåt. ”Trögtänkta pensionärer”, muttrade bilen.

Vi fick till slut syndernas förlåtelse och skjuts till terminalen där kön till säkerhetskontrollen var evighetslång. Texten ”Boarding” blinkade på skärmarna vid vår avgång. Jag tog fram min utfällbara käpp, haltade extra mycket och vi släpptes in genom en specialfil.

Att vara pensionär har som sagt sina fördelar. Även om man är trögtänkt. Eller kanske just därför.

Septembersolen bländade när vi flög in över Mälaren. Hade vi sett kantarellerna där nere hade de lyst gula i den gröna mossan.

Alla i planet tog bussen till Stockholm. Utom vi, som stannade för att sätta Västerås på kartan.