Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Kåthet är inget skäl att vägra ta i hand

Han blev kränkt! Det var ju jag som skulle bli det! Jag som stod med den framsträckta handen hängande som en apatisk muräna på 19 kilo. Han tog den inte.

Annons

Var det mina ögon som sköt ljungeldar eller hade jag utsöndrat ett fientligt kvinnohormon? För han blev kränkt innan jag hann säga ett ord, inte ens fråga om han var miljöpartist.

Han sa: ”Respekterar du mig inte?”

Det här var alltså en tävling i att hinna bli kränkt först?

”Hallå, jag bad inte om att få ligga med dig! Jag ville bara handhälsa för det har min mamma lärt mig att man ska göra!”

Det var inget jag sa, mest tänkte medan jag tog skydd bakom min journalistsköld. ”Objektiv! Återgå till att vara objektiv. Fort! ”

Jag rätade upp anletsdragen men inuti brann lungor och mjälte av förödmjukelse. Han hade handhälsat på den manlige fotografen men inte på mig för jag var kvinna. Karlfan skulle minsann få! Tillbaka på redaktionen ringde jag imamen och skällde. Den stackarn var ju oskyldig men höll med mig, en studierektor på en skola driven med kommunala medel borde ta i hand och hälsa när det kom kvinnliga besökare. Sa imamen.

Och jag lugnade ned mig i några år.

Sedan kom en avlägsen vän tillbaka från en lång resa. Vi hade handhälsat förr och nu sträckte jag kavat ut handen, glad över återseendet. Hans blick flackade medan hans händer försvann i ett generat trevande mot barnet som stod mellan hans fötter. Jag såg att han skämdes. Så varför höll jag mig inte cool? De indragna manshänderna hade ju blivit vardag och jag hade lärt mig snitsen att snabbt höja min ratade hand till en klen, lite bisarr honnör. Men nu blev jag rasande i alla fall. Vi hade ju handhälsat förr! Så jag slutade hälsa alls på honom. I sju år. En synnerligen barnslig hämnd.

Sedan kom vi ändå att prata. Han berättade om nya religiösa övertygelser, insikter som kommit – men inget om händerna. Kanske var det för intimt att prata om. Jag visste ju att i grunden handlar det om sex. Män tar inte kvinnor i hand, för då kan män bli kåta. ”Oj vad jobbigt med erektion när man träffar på sin gamla skolfröken inne på Åhléns.” Om jag nu hade trott på den förklaringen. Men det gör jag inte. För jag har inte lärt mig att män är djur.

Är inte det största problemet med att inte handhälsa på en kvinna för att hon är kvinna att det ger en absurd bild av mannen som en ociviliserad best oförmögen att styra över sina lustar? Och där kvinnan också får en släng av sleven som en fresterska kliven ur Bibeln. En föreställning som varken blir hoppfull eller konstruktiv inför ett gemensamt samhällsbygge. För den som inte kan handhälsa, kan heller inte göra en high-five. Det känns som en sorglig brist.

Men att hälsa med handen på hjärtat, det är väl vackert? invänder någon. Ja, mycket vackert, om den regeln gäller när man hälsar på personer av alla kön. Om inte, ja då kan man faktiskt ta sig där bak i stället.