Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: När allt fungerade i kassa 3

Hela Ica Maxi höll andan. Stumma stod vi intill våra kundvagnar med purjolök och pasta. De håglösa valen av läsk och tvättmedel hade svept iväg eftersom döden gjort sig påmind.Ett liv höll på att gå förlorat i kassa 3.

Annons

Först insåg vi inte allvaret. Rösten i varuhusets högtalare lät så samlad.

”Om någon läkare finns i butiken kom till kassa 3”.

Hade någon skurit sig fingret där borta?

Med famnen full av läsk släntrade jag till min vagn. Då såg jag hela scenen – och tittade snabbt bort. Vem vill vara gamen som hänger över olyckan? Men arbetsinsatsen i kassan undgick ingen.

Hjärtstartaren hade slitits ned från väggen, kassören ropat och två läkare lösgjort sig ur det anonyma kundhavet. Snart stod också den grönklädda ambulanspersonalen där. Hade de teleporterat sig hit från ambulansstationen?

De kunniga hjärtkompressionerna från kraftiga armar och händer fick den livlösa manskroppen att lyfta från stengolvet för varje tag. Herregud, det är så man gör!

En chockad hustru på en stol. Nej, hon var inte ensam utan omhändertagen av personal i rutiga skjortor, de där fotsoldaterna som annars med ofattbart tålamod svarar när vi hålögda letar efter grön currypasta och gelatin. Nu fanns de runt henne.

Under flera minuter går det inte att handla, inte att tänka. I de andra kassorna försöker folk lägga upp varor, dra sina kort och agera normalt – men det går inte att låtsas när ett liv kanske går förlorat på Ica Maxi en måndagkväll. När någon kanske ska bli änka, just här.

Det är blod på golvet i kassa 3, han har stupat handlöst. Alla ser allt trots att personal försökt bygga ett akutrum av kundkorgar i travar. Det går inte att bygga akutrum av kundkorgar. Men de försöker och de sliter för livet.

Så avtar allt, plötsligt. Är han förlorad? De lyfter upp en kropp på en bår. Då ser jag. Han klipper med sina ögon, ser lugn ut. Jag har aldrig blivit så glad att se en nedblodad man. Han rullas ut av de grönklädda till ambulansen, den som står utanför och som ingen kastat stenar på. Alla går åt sidan, visar respekt. Varuhuschefen Lennart Holmgren tar hustrun under armen, bär hennes handväska i handen. De utgör alla en liten procession, tänker jag, borde haft en röd matta, applåder.

Senare blickar Holmgren tillbaka.

”Det var så jäkla stressigt! Det var första gången vi använde vår hjärtstartare i skarpt läge. Men efteråt var allt underbart. Ambulanspersonalen kom tillbaka och berättade att han klarat sig. De stämde av med tjejerna i kassorna, vi fick beröm. Det kändes som en seger.”

Så slutade den underbara måndagen när allt fungerade i kassa 3.