Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kuba har inte tillåtits förbereda sig för en existens utan Castroregimen och kan få ett bryskt uppvaknande den dag det gamla gardet är borta.

Fidel Castro kliver åt sidan för gott efter att ha styrt Kuba med hård hand i nästan 40 år. För fem år sedan lämnade han över stafett-pinnen till lillebror Raúl. Men åldern lär hinna ikapp även det gamla gardet på Kuba. Hur landet ska fungera när det händer är det i dag ingen som vet.

Det tog sin tid, närmare bestämt nästan fem år, från det att Fidel Castro lämnade ifrån sig makten till dess att han avsade sig alla uppdrag inom partiet.

Den långa tidsutdräkten illustrerar gans-ka väl hur utvecklingen går på Kuba – väldigt, väldigt långsamt.

Fidel har hunnit bli 84 år. Under de år som gått sedan han grep makten 1959 har det långsamt men säkert gått utför med Kuba. Den amerikanska handelsbojkottens fel, säger en del. Castroregimens fel, säger andra. Frågan är dock vad som är orsak och verkan.

I början gick det dock hyfsat för Castro och Kuba. Analfabetismen utrotades, gratis utbildning och sjukvård infördes, minimi-lönerna för arbetare höjdes. Men det kostade också och inkomsterna från socker-exporten blev så småningom otillräckliga för att täcka alla statliga utgifter.

Handel med enbart likasinnade regimer som i Kina, Sovjetunionen och länder i det övriga östblocket räckte inte och det började gå utför. Spiken i kistan blev Berlin-murens fall 1989. Antalet handelspartner sjönk drastiskt och tillståndet för den kubanska ekonomin försämrades ännu mer.

Kritiska röster har effektivt tystats genom åren. Många har fängslats eller avrättats och de kubaner som flytt landet kan räknas i hundratusental.

Trots Fidels flera decennier långa och totalitära maktinnehav blåser det små vindar av förändring på Kuba. Turisterna har börjat hitta tillbaka, egenföretagande tillåts i liten skala och för första gången på 14 år har kommunistpartiet hållit kongress. Det var under denna som Fidel meddelade att han nu lämnar politiken för gott.

Raúl Castro har fått kongressen att godkänna omkring 300 reformer för att få landets sargade ekonomi på fötter. 300 låter mycket men det kommer utan tvivel att krävas många fler för att de ska ge någon effekt.

En av de 300 reformerna är att kubanerna, för första gången på 46 år, ska få sälja och köpa sina hus. Hittills har det bara varit tillåtet för dem att byta bostad med var-andra. Hur husmarknaden ska fungera är det ännu ingen som vet.

Fidel må ha klivit åt sidan helt nu, men det gamla gardet sitter ännu kvar i partitoppen. Raúl fyller 80 i början av juni. Den man som utsetts till andresekreterare inom partiet, José Machado, har redan fyllt 80.

Oviljan eller ointresset att släppa fram yngre krafter inom partiet kan redan ha straffat sig. Återväxten är enligt Raúl Castro ”pinsam”. Kuba har inte tillåtits förbereda sig för en existens utan Castroregimen och det allsmäktiga kommunistpartiet. Kuba kan få ett bryskt uppvaknande den dag det gamla gardet är borta.

Det enda vi egentligen kan vara säkra på är att utvecklingen kommer att fortsätta att gå långsamt fram. Och även om bröderna Castro båda kommer att uppnå en tämligen aktningsvärd ålder innan de kliver åt sidan – frivilligt eller när de lämnar jordelivet – kan villkoren för Kuba efter Castro liknas vid den nu återuppståndna husmarknaden i landet. Hur det ska fungera är det ingen som vet.