Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

100-årig släktsaga med lyckligt slut

I Västmanlandsteaterns nya satsning sitter pappa, farfar och sondotter och pratar samtidigt på scen. De är lika gamla, men från helt olika årtionden.

Annons
Ödesåret 1913 råkar farmor (Elin Norin) och farfar (Jesper Feldt), i släktsagan ”Barn och deras barn”, ut för en olycka som även drabbar senare  generationer. Läs recensionen i torsdagens VLT.

 Genom dialoger och tidsepoker flätas en ödesmättad släkthistoria samman. Eftersom dramatikern och pjäsförfattaren Rasmus Lindberg tror på försoning har han valt att skriva en släktsaga med lyckligt slut.

– Styckets svårighetsgrad är hög. Gud vad ensemblen fått kämpa med texten, utbrister Rasmus Lindberg minuterna innan det första genomdraget av föreställningen.

Lindberg har både skrivit och regisserat pjäsen själv.

– Jag brukar inte göra det. Men det blir tydligare och enklare att regissera pjäser som man skrivit själv.

Tre pararellhandlingar som utspelar sig samtidigt på scenen och tre generationers öden som berättas pararellt är utmaningen.

– Det här är nog det mest komplicerade jag skrivit i hela mitt liv, medger Lindberg.

Mycket har handlat om att göra pjäsen förståelig. För att den ska betyda något för åskådarna måste den upp-levas som självklar.

– Publiken ska inte behöva ägna tid åt att försöka förstå utan sitta och uppleva pjäsen. Det är inte alltid så lättgjort för en teater.

Släktkrönikan utspelar sig under hundra år och berättar tre historier pararellt.

– Rollerna är som spöken i varandras historier. Man tittar på tre historier och flera olika tidsepoker. Kostymer och scenografi underlättar förståelsen för publiken.

1913 är ett ödesdigert år för den skildrade släktens historia. En olycka inträffar som får konsekvenser de närmsta hundra åren.

– Jag vill berätta om försoning, arvsynd och om att förvalta sitt pund och bygga upp ett imperium.

En farfar och farmor, en son och en terapeut, en sondotter och hennes partner försöker acceptera och försonas med sina öden under årtalen 1913, 1968 och 2013. Varje replik fungerar som musikaliska stick då skådespelarna mellan scenerna får ord av varandra som de rytmiserar.

– De håller igång sina respektive situationer och lyssnar och improviserar på de andras ord.

Fastän pjäsen kretsar kring en allvarlig olycka är det ett hoppfullt drama, påpekar Lindberg.

– Det handlar om hur efterdyningarna av olyckan blir läkta. Men det tar hundra år innan förlåtelsen kommer. Att ursäkta är lätt, men sann förlåtelse är svår. Är den ens möjlig frågar jag mig emellanåt?

På slutet får man se hur ättlingar 200 år senare räddar det hela.

Varför skriva en sådan här pjäs just nu?– Dels har jag fått barn och funderar mycket på frågor som rör arv och försoning. Dels ville jag göra teater som bara kan göras på en teaterscen och inte på film. Det är sådant jag gillar att se själv.

Teaterns höstsatsning

Premiär på Västmanlands teater i kväll: Den nyskrivna pjäsen ”Barn och deras barn” som hade urpremiär i Norberg i lördags.

Dramatiker och pjäsförfattare: Rasmus Lindberg.

På scen: Jan Modin, Cicilia Sedvall, Bodil Malmberg, Jesper Feldt, Niki Gunke Stangerttz, Elin Norin.

Koreograf: Teaterchefen Kajsa Giertz.

Handling: Tre generationers öden berättas pararellt.

Om hyllade dramtikern Rasmus Lindberg: Har skrivit en rad framgångsrika pjäser, däribland ”Dan då Dan dog” (förödelsedagsbarnet) och ”Sannas sanna jag”.

Rasmus har blivit uttagen till Svenska Scenkonst-biennalen två gånger som regissör och två gånger som dramatiker.

Han fick Henning Mankellstipendiet 2007, och Ibsenpriset 2013.

Mer läsning

Annons