Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anaïs Nin erbjuder litteratur med känslomässig och intellektuell skärpa

Planeten Venus snurrar fortfarande runt i universum och Anaïs Nins författarskap likaså. Författaren och historikern Cecilia Persson återupptäcker Anaïs Nins texter.

Annons

Anaïs Nin skriver poetiskt och insiktsfullt om sin inre resa, skriver Cecilia Persson.

Den första frågan som dyker upp när jag börjar läsa Anaïs Nins dagböcker och romaner på nytt är att jag undrar hur många som läser henne idag. Det är ett slags kardinalfel att börja läsa och tolka litteratur och karismatiska, upproriska och nyskapande litteraturhistoriska författares kvalitet och personliga gärningar anakronistiskt ─ och självkritiskt inser jag att det är precis vad jag gör när jag läser Venusdeltat, som är en samling av erotiska noveller, och i hennes tusentals och åter tusentals dagboksidor påminns om hennes privata erotiska eskapader.

I ett författarskap som är känt för de självutlämnande dagböckerna.

Men, låt oss först backa en stund och börja i det biografiska, innan vi fördjupar oss i hennes rikhaltiga och fascinerande litterära verksamhet. I ett författarskap som är känt för de självutlämnande dagböckerna och erotiska skildringar är självfallet biografin och tidsandan synnerligen nödvändigt för att göra litteraturen och författaren rättvisa. Så vem var Anaïs Nin? Lite kantigt och torrt författarlexikon beskrivs Anaïs Nin så här: var amerikanska som föddes 21 februari 1903 i franska Neuilly-sur-Seine och dog 14 januari 1977 i Los Angeles.

Hennes far var en känd spansk kompositör som övergav familjen för en yngre kvinna

Hennes far var en känd spansk kompositör som övergav familjen för en yngre kvinna ─ vilket föranledde modern att lämna Frankrike 1914 och flytta till Amerika, i samband med att hon begärde skilsmässa. Vad som är viktigt för en djupare förståelse av Anaïs Nins banbrytande författarskap är hennes stränga och puritanska, ja, i det närmaste sexualfientliga katolska uppfostran som var särskilt bigott mot kvinnor.

Faderns svek är också en central biografisk omständighet eftersom det var upptakten till den unga Nins livslånga dagboksskrivande som hon själv beskriver som en tvångsmässig besatthet.I förordet till den amerikanska pocketutgåvan framgår det att dagböckerna omfattar omkring 150 delar och uppgår till över 15 000 maskinskrivna sidor så det ligger nog någonting i att dagboksskrivande var något av ett gift och pålitlig verklighetsflykt för Anaïs Nin.

Människan har så mycket längre väg att färdas inom sig själv.

Det gick i själva verket så långt att hon genom psykoanalys försökte befria sig från sitt dagboksberoende men misslyckades ─ vilket vi läsare ska vara tacksamma för ─ med tanke på vilket stort litterärt värde hennes dagböcker har. Hon skriver poetiskt och insiktsfullt om sin oändliga inre upptäcktsresa på följande vis: Vi reser till månen. Det är inte särskilt långt. Människan har så mycket längre väg att färdas inom sig själv.

Anaïs Nin, framhåller och betonar själv att dagböckerna är den kreativa källan även till hennes fem romaner och med hennes egna ord: Jag har ett naturligt flöde i dagboken, det jag skapar utanför den är koncentrat, myt och dikt. Författaren Henry Miller, som även är en av huvudpersonerna i dagböckerna tillsammans med hustrun June, skrädde inte orden när han i en artikel 1937 gav hennes dagböcker samma dignitet som inta sin plats bredvid Augustinus, Petronius, Abélard, Rousseaus och Prousts självbekännelser.

Henry Miller nog är att anse som en partisk litterär smakdomare

Författaren Henry Miller placerar Anaïs Nin som ett av de viktigare kvinnliga författarskapen under 1900- talet.

Det råder ingen tvekan om att dagböckerna och den sexuella frigörelsen som är ett centralt tema även om Henry Miller nog är att anse som en partisk litterär smakdomare ─ placerar Anaïs Nin som ett av de viktigare kvinnliga författarskapen under 1900- talet. Hennes poetiska språknärvaro är bitvis bedårande läsning och det uppriktiga sökandet efter sanningen om sig själv och andra är omtumlande i sin avklarnade känslomässiga och intellektuella skärpa.

Men, varför gjorde jag då inledningsvis den självkritiska reflektionen att jag delvis möter texterna anakronistiskt trots att jag inte alls tvivlar på dess stora litterära värde? Det har med erotiken att göra. I vår tid då man surfar in på grovpornografiska sajter på några sekunder och unga flickor många gånger sexualdebuterar med analsex blir erotisk litteratur komplext.

Samtidigt bör man då givetvis tidsplacera Anaïs Nin och hennes radikala kamp för utforskandet av sin egen sexualitet och hur modigt, kontroversiellt och skandalomsusat det givetvis var att skriva som hon gjorde. Jag inser att samtidens genomsexualiserade vardag står i vägen och att den sadistiska förnedring som karaktären Basken utsätter Bijou för i boken Venusdelat - som var ett beställningsjobb av en anonym mecenat med kravet: Hoppa över poesin och alla beskrivningar som inte gäller sex ─ väcker ett oväntat obehag inom mig.

Anaïs Nin, var precis som alla andra en komplicerad och sammansatt person.

Jag har även lite svårt att ta till mig det som liknar idoldyrkan av Henry Miller även om Anaïs Nin inte är omedveten om hur hon idealiserar den manlige författaren med stort F.

Anaïs Nin, var precis som alla andra en komplicerad och sammansatt person och kanske är det även det som är den verkliga styrkan i hennes författarskap?

Hon visar så att säga hela det mänskliga registret av skönhet och fulhet och att kärlekens och sexualitetens mysterium alltid förblir detsamma. Våra sexuella begär är unika och mina reservationer ska förhoppningsvis inte tolkas som puritanism och moralism men jag erkänner att jag har svårt att frigöra mig från likheten mellan samtidens kommersiella grovporr och delar av hennes erotiska skildringar.

Det är nog inte att anse som en brist hos Anaïs Nin utan att jag helt enkelt inte blir kåt av att bli slagen när jag har sex.

Läs fler texter från kulturredaktionen.

Anaïs Nin föddes 21 februari 1903 i den franska provinsbyn Neuilly-sur-Seine och dog 14 januari 1977 i Los Angeles.

Mer läsning

Annons