Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bäst som sångimitatör

Bette Midler, Lill Lindfors, drottning Silvia och Tommy Körberg – alla var de i Västerås konserthus på torsdagskvällen. Maria Möllers artisteri är imponerande mångsidigt men showens startsträcka är för lång.

Annons
Imitatören Maria Möller

Imitationer är en svårbemästrad konstart. Först krävs att rösthantverket fungerar – det ska vara likt originalet. Redan där snubblar många som utger sig för att vara imitatörer, till exempel några av dem som vi hör i radion varje vecka.

Sedan gäller det att göra underhållning av rösttekniken också – att bygga komik.

På den manliga sidan har vi pålitlige Jörgen Mörnbäck och för all del också Robert Gustafsson. På den kvinnliga är det svårt att se någon som kan matcha Maria Möller.

Efter en rätt lång bana som okänd skådis på länsteatrar slog hon igenom som imitatör på Allsång på Skansen och efterföljande krogshow med REA-gänget. Särskilt som sångimitatör är hon outstanding.

Bland hennes kvickt passerande roller i hennes nu aktuella show finns en kraftigt baktaktssjungande Lill Lindfors, en släpig Eva Dahlgren och, mer överraskande, Rolf Skoglund som frustande meditationsledare.

Vissa, som Silvia och Carola, är klockrena och kräver ingen presentation.

Men Maria Möllers föreställning rymmer mycket mer än kändisparodier.

I talade avsnitt blickar hon tillbaka på uppväxten i en by i Västerbotten. Småroliga iakttagelser blandas med musikaliska minnen. Signaturmelodier från 1980-talets tv-program spelas upp, men utan att Möller egentligen har något att säga om dem. Hon tar också med publiken på en dialektal resa till de orter hon bott på i sitt kringflackande yrkesliv.

Det dröjer länge, för länge, innan föreställningen lyfter. Men i slutet av första akten gör Möller ett fantastiskt potpurri med imitationer av bland andra Bette Midler, Elaine Paige och Jennifer Rush. Helt olika röstlägen och uttryck, men Maria Möllers röstakrobatik tycks inte ha några gränser.

Andra halvan av showen är tajtare. Musikaliskt är det högsta nivå med ett styvt fem-mannaband och med Maria Möllers djupa, kraftfulla sångröst. Mest drar det åt jazz och soul men också ett stycke Händel passerar.

Maria Möllers mångsidiga artisteri är imponerande, men showens talade partier skulle gå att spetsa till bättre. Och jag hade gärna avstått från några av de ”vanliga” sångnummerna till förmån för fler sjungna imitationer som ju är Maria Möllers starkaste gren.

Mer läsning

Annons