Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björn af Kleen: ”Därför känner jag kompakt vämjelse inför midsommar”

Annons

Av alla högtider tycker jag minst om midsommar.

Vissa ting och traditioner som man avskyr som barn brukar paradoxalt nog kunna förvandlas till favoriter när man blir vuxen.

Ta längdskidor.

Eller kokt broccoli.

Inte midsommar.

Där känner jag bara kompakt vämjelse.

Vädermässigt vilar midsommaren på en lögn, då högtidens själva utformning bygger på vackert väder.

Men midsommarmenyn tycks framtagen just efter den bedrägliga föreställningen om tropisk försommarhetta.

LÄS MER: Björn af Kleen om sina krönikor ”Lika svårt att skriva kort som att skriva långt”

Soltorkade höbalar i blekt motljus. Carl Larssons målning ”Frukost i det gröna”. Men majoriteten av mina vuxna midsomrar har firats i svenskt blandväder. Växlande molnighet, hotfullt undertryck, skurar, en plötslig kyla som förvandlar kontinentala salongsfyllor till sömnig nykterhet och friskt lek i gröngräset till begynnande blåskatarrer.

Men midsommarmenyn tycks framtagen just efter den bedrägliga föreställningen om tropisk försommarhetta.

Kall inlagd fisk, gräddfil, hårt bröd. Så svalkande. Och visserligen gott som förrätter eller tillbehör men som bränsle för en utdragen strapats i kylslaget svenskt sommarstugeland är rätterna helt otillräckliga.

Jordgubbstårtor och andra efterrätter perfekta för iscensättningen av midsommaridyllen på sociala medier ändrar knappast på den saken.

Det är märkligt hur obalanserat maten spritts ut i vår kalender.

Julen och påsken påbjuder överdåd, särskilt av protein, medan midsommaren hyllar det frugala.

Kan man inte putta ned en fårfiol från julbordet?

Är det inte tid att anpassa högtidsmaten efter klimatförändringarna? I vilken ungefär samma högst oförutsägbara väderlek råder året om. Kan man inte putta ned en fårfiol från julbordet? En plåt Janssons frestelse?

LÄS MER: Björn af Kleen ”Klass avgör vem som får facsineras av brott”

Midsommarens utdragna längd är också problematisk.

Om man har antisociala drag kan man vanligtvis trösta sig med att prövningen är över när kaffet serveras. Man kan blåsa upp sig och spela ut sitt lilla register av sällskaplighet eftersom man anar charadens slutpunkt.

Men midsommaren är så långsträckt. Ingen tackar någonsin för sig efter en midsommarlunch. Det finns ofta införstådda förhoppningar om övernattning. Och inte bara det, efter lunch, dans under bar himmel, nattbad, vickning: en lång frukost, kanske en promenad, lite boule eller badminton. Kanske en gemensam lyssning på årets första Sommar i P1. Och har man riktigt otur kan man åka på en hel helg enligt samma rutin. Midsommaren har inget naturligt slut.

Midsommaren bygger på en bedräglig dröm snarare än på empiri

Eftersom midsommaren bygger på en bedräglig dröm snarare än på empiri – om vackert väder, rik mat, stimulerande aktiviteter – lämnar den stort utrymme för deltagarnas egna lagrade föreställningar om hur just deras midsommar bör vara.

I den begynnande besvikelsen över att verkligheten inte blir som man tänkt i år heller sig tar folk till flaskan och bitterheten.

Därför föredrar jag på fullaste allvar staden på midsommar, de folktomma gatorna, de vilsna turisterna, de ensamma kufarna är så mycket lättare att uthärda än den samlade tyngden av brustna midsommardrömmar.

LÄS MER: Fler krönikor av Björn af Kleen

Mer läsning

Annons