Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björn af Kleen: Den svenska semestern - en nostalgi över det som kanske snart är borta

För drygt ett år sedan intervjuade jag Jan Eliasson, FN:s dåvarande vice generalsekreterare och tidigare Sveriges utrikesminister.

Annons

Bland annat följde jag Jan Eliasson till Kenyas huvudstad Nairobi där FN höll en stor klimatkonferens. Under en av middagarna gav Jan Eliasson några råd till Erik Solheim, den norske politiker som då var i färd med att ta över ledarskapet för FN:s klimatorgan UNEP. 

Jag frågade senare Eliasson vad han gav kollegan för råd. – Jag rådde honom att börja omedelbart och inte ta för lång nordisk semester, sa Jan Eliasson. Sverige har ju närmast en Ramadanperiod, midsommar till augusti är helt stängd.

Segelsemestrar, ärvda sommarhus -  på semestern blir vanor som annars skulle ses om lite skrytsamma mindre laddade, skriver Björn af Kleen.

Det är inte klokt. En svensk semester på fyra-fem veckor är helt otänkbar i FN. Så här års tänker jag ibland på Jan Eliassons råd till Erik Solheim. Det finns något heligt över den långa svenska semestern. Vänner och kollegor manifesterar verkligen sin ledighet på sociala medier. Jag tror jag aldrig sett så många sömniga katter på Hydra, skaldjursluncher på Franska rivieran, halvnakna dopp i svarta svenska insjöar som just i år.

I slutet av 1800-talet lanserade den amerikanska sociologen Thorstein Veblen begreppet conspicuous consumption, vilket betyder ungefär iögonfallande konsumtion. Den tidens överklass spenderade pengar på varor och tjänster i syfte att manifestera sin rikedom, de hade råd att inte arbeta och ville visa det genom sin klädsel, sin framtoning, sina fritidssysselsättningar. Under sommarmånaderna i Sverige kommer många ut som iögonfallande konsumenter: vanor som annars skulle uppfattas som lite skrytsamma – tillgång till ärvda sommarhus på Österlen, långa segelsemestrar – blir mindre laddade att exponera. Den svenska sommaren är ett undantag från sociala tabun. Man kan fundera över varför.

Björn af Kleen.

 Det korta tidsfönstret spelar säkert in. Man vill fånga ögonblicket av njutning eftersom det så snart är över. Men jag undrar om det finns en djupare känsla av förlust bakom den gränslösa exponeringen. En kompis med släktmedlemmar verksamma i den svenska finansbranschen berättar att den yrkeskategorin allt mer börjat förskjuta sina semestrar till augusti och september för att matcha den amerikanska kalendern. I juni åt jag middag med en vän som driver en produktionsbyrå i New York och hon berättade det kanske inte blev mer än en långhelg ledigt under sommarmånaderna för henne i år. 

Vilken skräck. Möjligen kommer Jan Eliassons råd till Erik Solheim att gälla för allt fler av oss. Den svenska långledigheten ligger kanske lika pyrt till som siestan för spanska statsanställda, ett undantag som regeringen velat reformera bort i åratal. I så fall skulle man kunna betrakta alla noggrant insamlade bildbevis för evig sysslolöshet – saltstänkta bryggor, knarriga sommarstugor, förföriska solnedgångar – som nostalgi för det som snart är borta.

Läs mer av Björn af Kleen: Klass avgör vem som får fascineras av brott

Därför känner jag kompakt vämjelse inför midsommar 

Mer läsning

Annons