Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svensken som valde klostret – och valde bort det igen

BOK: I "Brev från en klostercell" berättar den svenske diplomaten om en annorlunda radikalisering.

Annons

Hans Gunnar Adén är mitt i en framgångsrik karriär när han plötsligt hoppar av världen. 33 år gammal sluter han sig till franskt benediktinkloster och blir broder Andreas.

Redan som barn hade han längtat efter tillvarons djupdimension och känt sig främmande för världens ytlighet. I katolska kyrkans riter och långa tradition fann han den förtrollning som inte tycktes finnas någon annanstans.

I klostret gäller bön och arbete; få nyheter om världen utanför sipprar in och brev får inte skrivas fritt. Men gäster kommer och intellektuell verksamhet uppmuntras - lite för mycket, tycker broder Andreas på sikt. Efter två år längtar han efter mer kontemplation och söker sig till den strängare cisterciensorden.

Bakom klostermurar liknande dessa, i Belgien och Frankrike, bodde författaren i tolv år. Här ett kloster i Turkiet.

Tio år senare bryter han upp även därifrån. Då saknar han det intellektuella och längtar efter direktupplevelsen av Gud. En härsklysten abbot, som går dåligt ihop med hans svenska jämbördighetsideal, driver på utträdet. I dag har han återupptagit diplomatyrket, gift sig och införlivat Österns zenmeditation i sin kristna tro.

Boken ger inblick i ett liv som ter sig både radikalt och främmande i vår kultur, där avståndet till det religiösa växer. I skildringen flyter ett lugn ut från sidorna; den är saklig och intellektuell, skriven av en djupt lärd människa och samtidigt lättfattlig och rakt på sak. Problem och glädjeämnen samsas på sidorna. Men visst finns, som Adén skriver, passager där hans (dåvarande) "extremism" blir synlig, liksom en viss ambivalens. Till exempel kritiserar han Svenska kyrkan för att den närmar sig "världen", samtidigt som han menar att vår civilisation måste finna nya tolkningar av myterna, när folk inte längre kan ta till sig de gamla.

Hans-Gunnar Adén.

Ett syfte med boken är, som jag förstår, att visa på likheten mellan å ena sidan hans egen trosglöd och fördömelse över vårt moderna Västerland, å andra sidan den som finns hos radikala islamister. För att bemöta dem behöver vi förstå hur radikal tro uppkommer och även erkänna dess positiva sidor, menar han.

Det är lätt att känna igen sig i barnet Hans Gunnar, som vill ha jular med frid och andakt i stället för mat och skratt. Barnet som grips av en sorts hat mot en världsbild som förnekar det sakralas förtrollning, samtidigt som den inte själv kan erbjuda mening med livet. Men skillnaden är också stor mellan jihadisterna och dessa klosterbröder, som visserligen tar avstånd från världen men aldrig skulle ta till våld eller tvinga sin övertygelse på andra.

Fann författaren Gud i klostren? Det verkar inte så, i alla fall inte om man med Gud menar total förnöjelse och ett liv som inte behöver förändras. Livet bakom murarna var ganska statiskt, medan de flesta människor behöver olika sorters stimulans när de når nya stadier i sin livsvandring. Den insikten är kanske också gudomlig.

LITTERATUR

Hans Gunnar Adén: Brev från en klostercell - längtan efter det heligaCarlssons förlag

Läs mer: Fler bokrecensioner

Läs mer: Fler faktaböcker

Mer läsning

Annons