Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En auktoritet – även i högsta herrserien

Christina Manoli började spela basket som 10-åring. Sedan dess har det varit basket för hela slanten och lite därtill.

Annons
Christina Manoli.

Under våren har vi kunnat se Christina som assisterande domare i ”Gladiatorerna” i TV4. Det var lite av slumpen som ledde henne dit. Genom en domarkollega som tidigare hade medverkat i Gladiatorerna blev hon rekommenderad. Nu har hon varit med i två säsonger.

Programmet spelades in intensivt under två veckor i november förra året. När man frågar Christina hur det är att vara med i Gladiatorerna kommer svaret direkt.

– Det är lite som en bubbla, skrattar hon. Man är inne i arenan hela dagen och vet knappt om det är natt eller dag ute. Men jag gillar tävlingsmomentet och det är mycket energi.

Domarkarriären började på allvar när Christina själv la spelarkarriären på hyllan. Hon har dömt i damligan i sex år och har precis avslutat sin första säsong i herrligan.

Nu har man totalt två kvinnliga domare som dömer i högsta serien för herrar.

– Det är en utmaning på alla sätt och vis, men det har gått bra. Det är en helt annan basket med herrarna. Den är tuffare och mer fysisk och så kommer jag in där, en tunn, liten ung tjej. Men jag har inte haft några problem. Jag har blivit bra behandlad. Jag vet att det finns andra som har haft det annorlunda.

Domarrollen är generellt ett väldigt mansdominerat yrke, men det är inte något som skrämmer henne. Det snarare triggar henne till att göra ett bra jobb.

– Jag känner inte direkt att jag blir påverkad av det, men man jobbar nog omedvetet lite hårdare som tjej.

Christina flyttade till Västerås för fem år sedan när hon började plugga på Mälardalens högskola.

Hon är född och uppvuxen i Tensta utanför Stockholm. Det var där det stora basketintresset fick sitt fäste. Det började med ett klassmästerskap i årskurs 4. Christina var tio år och klassen bestämde sig för att ställa upp med ett lag, något som gick väldigt bra. De vann på skolan och sedan även i Sverige.

Efter det var hon fast.

– Det blev ett riktigt klubblag som fortfarande existerar på skolan. Vi körde på fram tills vi var 18 år.

I nästan tio år andades Christinas liv basket och åter basket, men sedan tog det stopp. Mycket hände i den åldern med studenten, framtidsplaner och jobb. Att kunna kombinera sporten med vardagen blev ett pussel och Christina la av som spelare.

– Det är svårt att kunna leva på många sporter, men jag tror att det är en väldigt bra utbildning för barn och ungdomar. Man lär sig att planera, att samarbeta och man blir disciplinerad. För mig har det varit en viktig grund att stå på.

Suget efter att spela basket har börjat komma tillbaka lite smygande det senaste året, men som det ser ut nu vill hon satsa tid och energi på domarkarriären.

– Jag visste att jag inte skulle kunna träna varje dag, så jag valde att satsa på att döma i stället. Kunde jag inte som spelare ge basketen 100 procent så fick det vara.

En liten framtidsdröm som hon har är att bli internationell domare i Europa. En tuff väg att gå. Den typen av domarutbildningar dyker inte upp varje år och bara en kan bli nominerad per tillfälle.

– Man får jobba sig upp som basketdomare. Mitt mål är att göra mitt bästa och sedan får man se hur livet ser ut då. Det är tufft att resa och ha familj samtidigt.

Att Christina har höga krav på sig själv är tydligt. Krav som gjorde att hon nästan gick in i väggen för ett år sedan.

– Jag tror att jag har blivit lugnare det senaste året. Jag har drömmar, men man måste också vara realistisk. Det är svårt att nå högt både på jobbet och inom basketen. Man hinner inte med allt.

Basketen har haft stor betydelse för hennes personliga utveckling. Speciellt rollen som domare har gjort att skinnet på näsan har hårdnat en aning.

– Jag har blivit starkare som människa genom domarrollen. Det finns gånger då jag har varit gråtfärdig efter en match eller fått skit av coacher för att jag gjort ett dåligt domarbeslut, men det händer ju hela tiden. Jag har jobbat mycket med just den biten. På planen måste man vara lite mer auktoritär.

Det är tydligt att baskethjärtat klappar för fullt och tacksamheten är stor över hur sporten har format henne. Ögonen lyser när hon tar ordet basket i sin mun.

– Det har betytt allt. Jag kan inte tänka mig ett liv utan basket. Det är mitt andra hem och det känns skönt att fortfarande vara kvar på planen.

Fullt upp. Christina bor just nu i Västerås  och arbetar i Stockholm. Under basketsäsongen dömer hon även matcher flera gånger i veckan. Heltidsjobb och domarkarriär gör att hennes vardag är fullspäckad. Men hon älskar det hon gör och det är en av anledningarna till att hon får det att gå ihop.
Skinn på näsan. Rollen som domare har gjort Christina starkare som människa. Här som domare i ”Gladiatorerna”.

Christina Manoli

Ålder: 27 år.

Bor: Just nu på Gideonsberg i Västerås, men flyttar tillbaka till Stockholm i sommar.

Familj: Mamma, pappa och bror.

Utbildning: Kandidatexamen i International Business Management från Mälardalens högskola.

Sysselsättning: Arbetar på AON i Stockholm med rekrytering och administration.

Intressen: Har fullt upp med basketen och heltidsjobb, men ledig tid spenderas gärna med vänner och familj. Träning och att resa hör till övriga intressen.

Beskriver sig själv som: Glad, positiv och mål­inriktad. Har mycket energi och kan lätt bli rastlös.

Mer läsning

Annons