Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En rocklegendgästar stan

Han startade det legendariska bandet Thin Lizzy, men lämnade bandet tidigt då alkoholen och drogerna tog över. Gitarristen Eric Bell berättar hela historien bakom uppbrottet.

Annons

Nyårsafton 1973, Thin Lizzy spelar i Eric Bells hemstad Belfast, Nordirland. Plötsligt kastar en redlös Eric Bell sin gitarr högt upp luften, sparkar av förstärkarna och vacklar av scenen. ”And that was it”, som Eric Bell själv uttrycker det.

Han är i Västerås sedan i onsdags, på fredagskvällen ska han nämligen uppträda på Club Rockers på Bankiren med sitt band. Han har fått bröllopssviten på hotellet och som sällskap på rummet har han den: gitarren som hjälpte honom att sätta punkt för sin tid som medlem i Thin Lizzy. Den är förstås nött och sliten, men Eric Bell tar på den ömt och spelar en snutt med ett leende på läpparna. Som nykär.

– Jag tror att den har förlåtit mig nu, ler Eric Bell.

Uppbrottet från rockgruppen Thin Lizzy, som han var med och grundade 1969, beskriver han som ett måste. För även om han över-talades av turnéledaren att fullfölja den där konserten 1973 så blev det den sista, han hade bestämt sig.

–Dagen efter sa jag till alla att ”det är över”.

–Det var en lättnad. Jag hade förstås svikit dem så jag förstår att de blev upprörda, men jag hade inget alternativ. Jag hade blivit en alkis eller pundare eller intagen på mental-institution om jag hade fortsatt. Orsakerna var många: alkohol, droger och mitt privatliv vid den tiden. Jag började bli, vad ska man säga, förvirrad över livet i allmänhet.

Thin Lizzy hade börjat bli kända, fler och fler spelningar. Turnélivet innebar mycket festande och drogerna blev bara tyngre och tyngre allt eftersom tiden gick.

– Jag började tänka: ”när tog jag en promenad i parken sist? När sov jag en hel natt sist? Eller åt en ordentlig middag?”

–Jag försökte ta mig ur det medan jag var i bandet, men det gick inte. Jag var tvungen att ta mig ur bandet.

Missbruk har senare tagit livet av många av Eric Bells vänner. Phil Lynnot, Thin Lizzys frontman, avled 1986, bara 36 år gammal. Och Gary Moore, som ersatte Bell i bandet en kortare tid och som också var en nära vän till honom, dog tidigare i år.

– Man tänker ”varför?”. Rock’n’rollen har tagit så många liv. Att Gary hade dött var en chock för mig för han hade höll inte på med sådant där längre och var väldigt vital. Otroligt tråkigt!

Thin Lizzy slog igenom internationellt med ersättande gitarrister, men Bell har aldrig ångrat sitt val. Han har fortsatt med musik på egen hand sedan avhoppet.

– Jag spelade inte på gitarren på sex månader efter den där kvällen, jag liksom hatade den och tänkte att den och musiken var det som hade gjort mig ”fucked up”.

Det tog tid för Eric Bell att återhämta sig från förvirringen och ångesten som rocklivet inneburit för honom. Han provade med att gå till en psykolog, men när han blev kallad från väntrummet och satte sig ned var psykologens första fråga: ”Hur kommer det sig att du tog beslutet att använda just den blå askkoppen när du satt i väntrummet?”

– Jag tittade på snubben och tänkte att han har fler problem än jag, jisses! Det var sex askkoppar på bordet och jag valde väl antagligen den som stod närmast mig – men han ville väl ”läsa in något” genom mitt val. Så jag stack, berättar Bell och skakar på huvudet med ett skratt.

Men allvaret kommer snart tillbaka när han beskriver hur han hittade tillbaka till sig själv. Genom en självhjälpsbok kom han så småningom på fötter igen.

– I dag finns det miljontals självhjälpsböcker – min katt skriver en just nu, liksom – men på den tiden fanns det inte många. Jag älskar att läsa och kom över en bok som hette Relief without drugs, av Ainslie Meares, där varje kapitel handlade om mig. Den gav mig mycket hjälp och bra insikter.

Eric Bell smuttar från ett glas fyllt med Guinness medan han berättar, han dricker tre sådana varje kväll. Men han menar att ”det är allt” och att han i dag lever ett lugnt behagligt liv. Och att han antagligen inte hade varit vid liv om han fortsatt i sitt Thin Lizzy.

I kväll uppträder Eric Bell på Club Rockers, Bankiren, tillsammans med trummisen Andy Golden och basisten Tony Williams.

– Det blir en mix av blues och lite gammal rock’n’roll i mitt eget stuk. Möjligtvis ett par Thin Lizzy-låtar som Whiskey in the jar och The Rocker.

Eric Bell

Ålder: 64 år

Gör: Gitarrist

Familj: Fru och två söner

Bor: Irland

Om Sverige: ”Jag har varit i Sverige flera gånger, även Västerås. Det är rent, vackra kvinnor och jag gillar maten”.

Mer läsning

Annons