Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En storslagen kväll med P-Floyd

En bastant naturkraft av musik, Dalamystik och sjuttiotalsrock. P-Floyd från Skog tolkar Pink Floyd i en konsertupplevelse av kolossalformat där den psykedeliska rocken fått trollsvans.

Annons
Totalshow och miniopera. P-Floyd gästade Västerås Konserthus i lördags och skapade Pink Floyds klassiker i ett nytt, eget format av ljud, ljus, bilder och musik. Foto: Anders Forngren

Vi ser klippande kattögon, kanske lodjur i gryningstimman. Purpurdis på scenen, vita rökstrimmor. Ljudbilden tonar ut i Gammal fäbodpsalm, öppningen till konserten. Hand i hand kommer Shine on you crazy diamond, spår nummer ett på Pink Floyds första platta Wish you were here från 1975.

Norrsken och kometsvansar jagar varandra på filmduken i fonden; geometriska former, figurer och färgskala. Rena skärmsläckarmystiken.

P-Floyds dubbla sättning ger kraft och lyster till sångerna, till exempel sångaren Hans Lundin eller gitarristen Jan Stumsner i sin vita hatt.

Just den surrealistiska känslan och spelningens kompakthet – behagliga feberdrömmar – är tätt förpackat i en konsert med sällsamt flöde utan luckor eller tomma sekunder. Strålkastarna påminner om solljuset i låten Coming back to life där tankar och tid driver i väg.

Det är en storslagen kväll. Jan Stumsners gitarrspel droppar tårar av saknad och lycka och i Money formar Thomas Alms saxofon guldmynt ur mässingsgapet som stiger mot taket. Myntskrammel i ackompanjemanget och rouletthjul på filmduken, kärlek och besvikelse, hjärter ess och spader dam i en rad. Jackpotmaskiner som visar rader av citroner, men bara enstaka körsbär. Allsång i Another brick in the wall del två, Education. Publiken är i sig en stämningsförhöjare med huvudnick och taktslag med hand och fot. I låten finns drömmen om ett uppror, tron och hoppet på att chansen ska komma, äntligen. En tillvaro fri från förtryck och tankekontroll. Knytnäven upp. Höttar. Måttar. Slår.

Spelningen är drömsk, ett mentalt och andligt rymdlandskap utan mellansnack. Nio personer på scenen, inklusive de duellerande vokalisterna Jennie Hillman och Marica Lindé, som socker och salt i molnvita charlestonklänningar med lampfranskanter och svarta mockaboots. Intryck i mängder att ta in: luftakrobatik på filmduken, ljus och ljud. Engelsk rock med slingrande kurbitsmotiv här och där. Första akten är cyklisk, inleds med samma bild och musik. Bland elgitarrerna finns toner från en kyrkoorgel.

P-Floyd skapar sitt eget uttryck av Pink Floyds klassiker, totalshow och miniopera i ett. En långdans för ögon, öra, själ och hjärta. I A New Machine del 1 används ekoeffekter, som sångaren Hans Lundin står och ropar varje ord av texten mot klippväggarna i Falu Koppargruva. Den återklangen svävar ända till Cambridge i England, till Roger Waters, och Syd Barretts himmel.

Känslan går att leva på länge, i vilka världar som helst.

Mer läsning

Annons