Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ESSÄ: Marianne Fredriksson – med fötterna på jorden och huvudet i himlen

”Om kvinnor vore kloka skulle världen stanna” ─ en kärleksfull betraktelse av Marianne Fredrikssons rika författarskap och journalistiska gärning.

Annons

Marianne Fredriksson (1927-2007) började sin journalistkarriär på Göteborgstidningen och gick sedan till Svenska Dagbladet, där hon startade Idag-sidan. Hon gav ut femton romaner och finns översatt till 47 språk.

Några av Marianne Fredrikssons färgstarka romaner ligger hullerombuller på vardagsrumsbordet och det är sannerligen en utmaning att skriva ett hyggligt rättvisande författarporträtt av Marianne Fredriksson på ett begränsat utrymme.

Ja, hon var en oerhört produktiv person den prisbelönta journalisten Marianne Fredriksson som debuterade 1980 med ”Evas bok” och fyra böcker senare 1988 blev författare på heltid. Det är ingen överdrift att påstå att hon var en författare som väckte starka känslor och var lika älskad och respekterad av sina trogna läsare som ifrågasatt och nästan hatad av sina kritiker. Själv verkade hon inte bry sig särskilt mycket om vare sig kritik eller beröm utan skrev vidare och följde sin egen sökande väg.

Jag var en i hennes trogna läsarskara och varje gång en ny bok kom ut rusade jag och köpte den och slukade boken på några timmar och kände mig lite övergiven när jag hade läst klart.

Hur många minns i dag Fredrikssons formidabla framgångar och att "Simon och ekarna" och ”Anna, Hanna och Johanna” låg på listan över de mest sålda böckerna i världen? Jag var en i hennes trogna läsarskara och varje gång en ny bok kom ut rusade jag och köpte den och slukade boken på några timmar och kände mig lite övergiven när jag hade läst klart. Då precis som nu var det en slags skamfylld kärlek att tycka om Marianne Fredrikssons böcker bland mina finkulturella vänner. Där jag fann en klok och insiktsfull författare som med psykologisk skärpa försökte besvara frågan om människans och livets gåtfullhet genom sina starka gestalter fann andra ett mischmaschs av jungianskt övernaturligt dravel och ytlig filosofisk och existentiell spekulation. Det avfärdande synsättet kom och kommer ofta från män medan kvinnor får något glatt i rösten när hennes böcker kommer på tal men inte ens hennes skarpaste kritiker kan förneka att Marianne Fredriksson kunde skriva även om det erkännandet sker under muttrande motstånd.

Hur många minns idag att hon i sin stora journalistiska gärning 1974 startade Svenska Dagbladets nydanande Idag-sida där det vändes och vreds på olika livsfrågor? Hon var även grundare till en rad tidningar: ”Allt om hemmet”, ”Allt om mat” och ”Vi föräldrar” och redan 1968 tilldelades hon Stora Journalistpriset för sitt nyskapande arbete. Hon var även under flera år krönikör i den populära tidningen ”Månadsjournalen” ─ och 1993 gavs hennes intressanta krönikor ut i samlingen ”Om kvinnor vore kloka skulle världen stanna”.

Hon var alldeles uppenbart inspirerad av C. G. Jung och hans teorier om bland annat det kollektiva undermedvetna med alla symboler och arketyper som ruvar i människans inre och vars yttre avtryck går att avläsa i både religioner, kultur och historia.

När jag idag läser hennes krönikor är det slående att det är människans varierande relationer och dess svårigheter och möjligheter som står i centrum. Människan ansåg Marianne Fredriksson är lika mycket en psykologisk som social varelse som ständigt letar efter sin plats i den förvirrade världen och hitta ett meningsskapande sammanhang. Hon var alldeles uppenbart inspirerad av C. G. Jung och hans teorier om bland annat det kollektiva undermedvetna med alla symboler och arketyper som ruvar i människans inre och vars yttre avtryck går att avläsa i både religioner, kultur och historia. Jag tror även att hon måste ha läst Aaron Antonovskys och Victor E Frankls teorier om människans eviga behov av att se mening med sina svåra livserfarenheter för att kunna förbli någorlunda hel och fungerande.

Det går retrospektivt att ställa frågan om hennes popularitet delvis kan förklaras med att hennes böcker fyllde ett tomrum där hon tillfredsställde ett religionspsykologiskt behov hos sina läsare av att få möta romangestalter som brottades med religiösa, moraliska och etiska frågeställningar? Marianne Fredriksson själv ville ogärna definiera sin gudstro eller sälla sig till någon specifik religion eller lära men betonade sökandet som livsviktigt och att hon trodde på en onämnbar Gud.

Marianne Fredriksson framför skrivmaskinen 1980. Samma år debuterade hon med ”Evas bok”.

Jag tror även att hennes stora framgångar kan bero på att hon skildrade kvinnoliv och troligen uppstod en stark igenkänning hos hennes kvinnliga läsare när hon skildrade kvinnors kamp för att få ihop livets alla delar. Underförstått finns också den komplexa frågeställningen varför kvinnor fortsätter ställa upp på ojämlika livsvillkor som både bryter ner dem och förhindrar kvinnor att leva den sortens liv de själva önskar leva.

Det går att kalla Marianne Fredriksson för en feministiskt medveten författare men hon agiterar inte eller skriver plakatlitteratur. Ja, kan det vara så enkelt att skildringarna av kvinnolivets många sidor provocerar manliga läsare och att de existentiella frågorna enligt män bäst besvaras av manliga författare och filosofer? Marianne Fredriksson kritiserar patriarkatet och hyllar matriarkatet?

I det litterära storverket ”Simon och ekarna”, som jag personligen håller för Marianne Fredrikssons bästa bok där mamman Karin Larsson kan ses som ett strålande exempel på en matriark som håller livet samman för alla sargade själar. Symboliskt nog dör Karin Larsson av hjärtinfarkt. ”Simon och ekarna” är också en alldeles lysande roman – och klasskildring och det är lite underligt att hon inte omnämns som en arbetarförfattare av rang. Hon har arbetarklassbakgrund och föddes 1927 i Göteborg och växte upp i ett arbetarhem som både var socialistiskt och ateistiskt med en fackligt aktiv far.

Det kanske rent av går att kalla Marianne Fredriksson för en författare som hade fötterna på jorden och huvudet i himlen?

Oavsett hur hon kategoriseras är hennes författarskap väl värt att möta nya läsare som tolkar, kritiserar och läser henne utifrån personliga premisser och förväntningar

Cecilia Persson är författare och historiker

Mer läsning

Annons