Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han visar det ruttna 1700-talet

BOK: Kristian Ekenberg läser en "Bellman noir" av Niklas Natt och Dag.

Annons

Kampen om utmärkelsen årets bästa roman är långt ifrån avgjord än, men jag har svårt att tänka mig någon prestera en bättre författarpresentation än den som medföljer Niklas Natt och Dags ”1793”. Förutom att läsaren får veta att författaren är född 1979 och är bosatt i Stockholm, får hen också veta att hans ”förfäder slog ihjäl Engelbrekt”.

Niklas Natt och Dag har blick för smutsen. Foto: Gabriel Liljevall

Med sin ”Bellman noir” – som uttryckligen refererar till Carl Jonas Love Almqvists ”Drottningens juvelsmycke” – vill Niklas Natt och Dag rycka peruken av svenskt 1700-tal och visa smutsen under pudret. Kanske är det så att en sådan ”idylliserande bild” existerar, även om jag själv inte förvånas över det elände som författaren avtäcker.

I Fatburens slajmiga vatten på Södermalm hittas ett lik utan ben, armar och ögon. Extremiteterna har inte skiljts från kroppen efter döden, utan skickligt kapats för att hålla kroppen vid liv medan den försvinner bit för bit.

Cecil Winge, som arbetar för Stockholms poliskammare, har sett det mesta, men även han skakas av den bestialitet som ligger bakom ett sådant dåd. I ett omaka par tillsammans med palten Mickel Cardell börjar de nysta i mordet, men tiden är emot dem. Cecil Winge hostar blod och lever på lånad tid och på poliskammaren ska polismästaren som håller sin skyddande hand över dem ersättas.

Niklas Natt och Dag lämnar sedan duon och låter läsaren möta både den stackars skuldsatta fältskärslärlingen som möter ett grymt öde samt den unga flickan Anna Stina, som felaktigt pekas ut som prostituerad och skickas till spinnhuset. Bitar tillfogas till pusslet. Kanske är författarens ambitioner för stora i delen om Anna Stina. Skildringen av spinnhuset är stark, men framstår som en helt annan berättelse än den som resten av romanen berättar, även om trådarna knyts ihop till slut.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler recensioner av facklitteratur finns att läsa här

Läs mer: Isabelle Ståhl i topp när vi listar fem favoritböcker från maj-juni

Ett genomruttet sent 1700-tal målas upp. Gustav III är död och asgamarna samlas. Niklas Natt och Dag väver in historiska personer, som polismästare Norlin, i sin fiktion, och han manar skickligt fram de suggestiva stämningarna i huvudstadens gränder och på det lugubra godset Fågelsång. Han visar ett samhälle som likt fisken ruttnar från huvudet och neråt och han äger ett språk som gjort för att skildra förfall.

Jag läser gärna Niklas Natt och Dags historia om 1794 också.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

*

LITTERATUR

Niklas Natt och Dag

"1793"

(Forum)

Mer läsning

Annons