Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon är mer än en kändisförfattare

BOK: Cecilia Persson läser Marianne Lindberg De Geer och hittar en kvinna med många talanger.

Annons

Det är en lite otacksam och delvis utmanande uppgift när en så kallad ”kändis” romandebuterar ─ både för författaren och för kritikern som ska skriva ett litterärt kvalitetsomdöme om det utgivna verket.

Och det otacksamma för författaren är att kritikern givetvis måste förhålla sig till kändisskapet som kan skymma verket, i bemärkelsen att personen står i vägen när boken ”säljs in” på den kommersiella bokmarknaden. Det går att ta del av ett flertal intervjuer där Marianne Lindberg De Geer pratar om både sig själv och sin bok och självfallet är det sällsynt att ”icke-kända” debutanter får det här massmediala utrymmet.

Konstnären Marianne Lindberg De Geer debuterar som författare.

Konstnären och debattören Marianne Lindberg De Geer har en uppfriskande och inspirerande feministisk attityd som det är lätt att sympatisera med. Men när hon i intevjuer säger "om Knausgård kunde döpa sina böcker till 'Min Kamp' så kan väl jag kalla min för 'På drift', för det är precis vad den här flickan är” och refererar till Jack Kerouacs legendariska och klassiska generationsroman, tar hon självfallet en stor litterär risk.

Det räcker så att säga inte med kaxighet och kändisskap när man refererar och indirekt placerar sin bokdebut i paritet med två litterära mästerverk. Det blir kritikerns krassa uppgift att fastslå att Marianne Lindbergs De Geers ”På drift” inte tillnärmelsevis är i närheten av vare sig Kerouacs ”På drift” eller Knausgårds litterära mastodontprojekt ”Mein Kamp”.

Det är snarare berättigat att ställa den kritiska kultursociologiska frågan i Pierre Bourdieus anda: hade Marianne Lindberg De Geer ens debuterat, om det inte vore för faktumet att hon är just en ”kändis”?

Tack och lov så råder det ingen tvekan om att Marianne Lindberg De Geer är en litterär begåvning som behärskar det litterära hantverket, annars hade det här kunnat bli en tråkig och kritisk recension att behöva skriva.

Berättelsen om Mona är nämligen en läsvärd och drabbande utecklingsroman och många partier har ett bländande språk som skiner starkt och klart från boksidorna. Den tunga och traumatiska familjetragedin som slår sönder familjen när fadern begår självmord är mycket trovärdig och så även det känslomässiga kaos som följer i självmordets spår.

Mona lever i ett tillstånd av alienation utan vare sig kontakt med sig själv eller med förmågan att nå ut till sin omgivning. Hon låter sig planlöst föras än hit än dit som ett oskyldigt lamm i en värld full av vargar. Mona är en vacker och erotiskt tilltalande ung kvinna och redan tidigt utsätts hon för ett våldtäktsförsök och även den sexuella debuten har formen av ett fysiskt och mentalt övergrepp.

Marianne Lindberg De Geer beskriver och gestaltar stilsäkert det manliga könet som sexuella monster, där den kvinnliga kroppen är en rovdrift för hänsynslösa och egoistiska begär. Här kan man med fördel återkoppla till hennes uppkäftiga titel som en underfundig intertextuell känga till Jack Kerouacs drogromantiska idealisering av mannens omättliga sexualitet och den självcentrerade mytomspunna rebelliska manliga frihetskampen. Kvinnornas förväntas vara sexuella objekt eller omhändertagande morsor till de manliga genierna med sina sköra nerver. En reducerande könsroll som även Mona förväntas spela med i och när hon inte gör det så går det som det går: männen sviker, slår och bedrar.

Boken genomsyras av en positiv aggresivitet som uttrycks i en subtil ironisk humor som är ytterst tilltalande. Det är skickligt och intelligent gjort att på ett bakvänt vis genom Monas vilsna men klarsynta betraktande. Författaren lyckas skriva fram en trasig gestalt som märkligt nog i slutändan framstår som egensinnig och stark.

Det känns lite beige och slitet att framhålla och betona den litteraturkritiska klyschan att det här är en mycket lovvärd och stark debut men det är exakt vad ”På drift” är. Det är även min djupa förhoppning att de kritiska reflektionerna som mer handlar om den kommersiella bokbranschens marknadsföringsvillkor, inte orättvist lägger någon skugga på ett intressant författarskap i vardande, ”trots att” författaren råkar vara en känd person.

Läs mer: Isabelle Ståhl i topp när vi listar fem favoritböcker från maj-juni

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

*

LITTERATUR

Marianne Lindberg De Geer

”På drift”

(Brombergs)

Mer läsning

Annons