Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon har fått japaner att älska svenskt hantverk

Brinner för Sverige. När Sonoko Törngren Sato såg de svenska yllegarnen i skyltfönstret i Tokyo lockades hon in i butiken. Det blev början på en japansk-svensk kärlekshistoria.

Annons
Sonoko Törngren Sato gick in i en butik med svensk hemslöjd i Tokyo och kom ut därifrån med en ny passion. Hon brinner för att introducera svenskt hantverk för japanerna.

Den då 25-åriga Sonoko Sato visste inte mycket om Sverige och var inte intresserad av handarbete. Hennes mamma hjälpte henne ibland att sy eller sticka. Sonoko studerade arkeologi och antropologi vid Keio University i Tokyo.

Väl inne i den svenska butiken för nordiskt textilt hantverk var hon fångad för alltid.

– Jag var så imponerad av den otroliga kvaliteten i svensk hemslöjd, säger Sonoko Törngren Sato och ler sitt stora leende.

– Den är äkta rakt igenom. Äkta material, äkta design.

I butiken köpte hon tidningen ”Hemslöjd” som hon började prenumerera på. Hon kunde inte förstå den svenska texten, men tittade desto mer på bilderna. Inspirerad av alster som lyftes fram i tidningen inledde hon en korrespondens på engelska med stickdesignern Britt-Marie Christoffersson.

–  Jag skrev nästan kärleksbrev till henne. (Skratt)

–  Vi har haft kontakt i 34 år. Det känns som ett slags öde.

Sonoko Törngren Satos arbete och hjärtas gnista är att skriva om och introducera svenskt textilhantverk för en japansk publik. Men i det här läget var hon ännu inte en skribent. Det skulle komma via intresset för handarbete som hon nu började odla.

1992 åkte hon på sin första knypplingskurs i Vad- stena. Den följdes av flera. Hon pendlade mellan Vadstena och Tokyo. Hennes mamma var sjuk. Föräldrarna ansåg ändå att Sonoko skulle fördjupa sitt intresse.

Lärarna undervisade henne på engelska och visade knyppeltekniken, men hennes längtan att lära sig svenska växte. De äldre kursdeltagarna brukade fråga henne ”Vill du hänga med?” när de skulle fika eller gå på lunch. Sonoko uppfattade svenskar som mycket vänliga och trevliga. Hon hade vänner i Ödeshög som hon lärt känna genom brev och även det tack vare hemslöjdstidningen.

När Sonoko började skriva artiklar för japanska tidningar var ullspinneriet i Ödeshög ett av hennes första ämnen. Det anrika spinneriet med de fantastiska garnerna var nära konkurs på grund av dålig försäljning.

Det var mer eller mindre en räddningsaktion som Sonoko startade. Och hon lyckades. Ullspinneriet klarade sig när man fick sälja hälften av produkterna till Japan.

Åter i Tokyo läste hon svenska dubbelt. Det gick ändå långsamt, tyckte hon.

–  Du kan åka till Västerås, föreslog läraren, som kände till att Mälardalens högskola hade startat kurser för utländska studerande.

Från hösten 1995 bodde Sonoko i Västerås ett helt år och träffade på högskolan sin blivande make Peter Törngren.

Hennes mamma var nu svårt sjuk. Sonoko återvände till Tokyo 1996.

Med förbättrade kunskaper i svenska var hon redo för nästa steg. Sonoko beskriver hur hon helt enkelt gick och knackade på dörren till NHK Publishing. NHK är det japanska tv-bolag som är motsvarigheten till Sveriges Television. Hon förklarade för bolagets förlag hur fantastiskt svenskt hantverk är och att hon ville skriva om Britt-Marie Christoffersson.

Det fick hon.

Genom åren har Sonoko hunnit skriva om många fler konstnärer och hantverkare som japaner inte känt till tidigare. Med Sonoko som tolk och koordinator spelade NHK in ett 90 minuter långt program om papperskonstnären Agneta Flock 2011. Där talade Agneta om hur man kan skapa sin fantasi, och egentligen vad som helst, med hjälp av en sax. Hon berättade hur hon möter enhörningen i sin trädgård ibland, eller får goda råd av en uggla.

Programmet sändes efter olyckan i Fukushima och gav tröst åt många japaner. Utöver direktsändningen gick det nio gånger i repris.

–  Att ha kontakt med sin fantasi är viktigt för japanerna, säger Sonoko.

–  När katastrofen inträffade var folk förtvivlade. De gick nästan vilse. Då spelade Agnetas konst en roll. Många upplevde att genom den kunde de ta språnget från en synlig till en osynlig värld.

Agneta samarbetade med NHK igen och besökte folk som var evakuerade från Fukushima. Hon hade en workshop i pappersklipp med dem och NHK filmade. Sonoko minns speciellt en kvinna som hade tvingats lämna kvar sin hund i katastrofområdet. Med sax och papper satt kvinnan och klippte ut en hund. Många blev djupt berörda.

Under de tio år som Sonoko vårdade sin mamma medförde ansvaret både resor och uppehåll i studier och arbete. Mamman avled 1997. Sedan 1999 bor Sonoko permanent i Västerås med maken Peter och sonen Kaj.

Fastnade. Sonoko Törngren Sato gick in i en butik med svensk hemslöjd i Tokyo och kom ut därifrån med en ny passion. Foto: Kenneth Hudd
Handarbete är livskvalitet. Sonoko Törngren Sato älskar att handarbeta. På sommaren tar hon ibland ut knyppeldynan och sitter och knypplar framför huset. Då kommer hon lätt i samspråk med folk som går förbi. Foto: Monika Ottoson

Mer läsning

Annons