Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hopp, men inga nya pengar till teatern

Nio tjänster har försvunnit, sex scener har blivit tre och cheferna har avlöst varandra. Det har varit några tunga år för personalen på Teater Västmanland. Men nu är många försiktigt optimistiska.

Annons

”Vi ger oss inte. Vi börjar om igen.” Det är mottot till föreställningen Mitt hjärta stannar här, som spelas på Västerås teater under våren, och kanske kan man säga att mottot har anammats av de anställda på teatern.

–Jag är mycket mer optimistisk nu än för ett år sedan. Vi känner hopp inför framtiden, säger producenten Ulrika Dalenstam, ordförande i Teaterförbundet, avdelning 14.

Vi träffas vid teaterns biljettkassa. Tidigare låg biljettkassan i huset intill, men nu har den flyttat tillbaka till teaterhuset, en av många besparingar.

Det har skrivits spaltmeter om Teater Västmanland de senaste åren. Ofta har det handlat om det konstnärliga, till exempel framgångarna med Mig äger ingen och nysatsningen Unga Teater Västmanland.

Lika ofta har det handlat om neddragningar och besparingar i kölvattnet av teaterns dåliga ekonomi.

– Det känns som att de senaste fyra åren har varit en ständigt pågående förhandling, säger Ulrika Dalenstam.

Hände något

Enligt henne hände något efter valet 2006.

–När alliansregeringen tog över förändrades synen på den offentliga scenkonsten. Det talades om att verksamheterna skulle marknadsanpassas i större utsträckning.

Året efter, 2007, gick Teater Västmanland med närmare 3 miljoner kronor i förlust.

Det fanns flera orsaker, till exempel minskade statsbidragen och ökade kostnader för pensionsavgifter. En annan orsak var att huvudmännen, Landstinget Västmanland och Västerås stad, inte kompenserade teatern för kostnadsökningar.

–Man får inte glömma bort att nästan alla länsteatrar har haft svårt att klara ekonomin.

Teaterledningen gjorde också några missbedömningar under 2007, bland annat blev två större uppsättningar inte de framgångar som förväntats.

I början av 2008 luftade Landstinget Västmanland och teaterchefen Magnus Bergquist sina åsikter offentligt.

”Teatern har låtit ekonomin skena iväg” sa landstingsrådet Torsten Källberg (FP) till VLT.

Magnus Bergquist kallade Källberg okunnig och ifrågasatte hans engagemang för teatern.

Kunskaper försvann

Den dåliga ekonomin fick snart konsekvenser. Ledningen började skära ner på de fasta kostnaderna. Anställda blev uppsagda. De tre scenerna för barn- och ungdomsteater i kvarteret Sigurd avvecklades.

Ulrika Dalenstam kallar 2008 ”ett fruktansvärt år”. Hon räknar på fingrarna hur många tjänster som har försvunnit sedan dess. Hon får det till nio stycken.

Numera finns det inte längre någon marknads- eller maskavdelning på teatern. Inom kort kommer teatern inte heller att ha några egna scenografer.

–Det har försvunnit mycket kunskap från huset.

Parallellt med de ekonomiska problemen har teatern haft en ledningskris. Tillförordnade teaterchefer och tillförordnade konstnärliga ledare har avlöst varandra. De senaste tre åren har teatern haft närmare tio olika chefer.

– Det har varit svårt att föra ett långsiktigt arbete, säger Ulrika Dalenstam.

Hon tycker att det är extra allvarligt att teatern inte har haft en fast konstnärlig ledare.

– Teater är en verksamhet som hela tiden kommunicerar med samtiden och samhället. En konstnärlig ledare har som ansvar att fånga upp vad som händer i samtiden och knyta ihop det med den skaparlust som finns i ensemblen. Nu har många av de konstnärliga processerna stannat av och det förödande för vår teater.

Titta framåt

Ändå är hon hoppfull inför framtiden. Visserligen anser hon att teatern fortfarande är underfinansierad men hon tror på en nystart med den nya teaterstyrelsen som tillträdde vid årsskiftet.

–Vi måste ta oss ur offerrollen. Vi måste titta framåt.

Göran Kihl började arbeta på teatern i början av 1980-talet och har bland annat varit ekonomichef. Sedan några år är han pensionär.

– Teatern har alltid drabbats av kriser, säger han.

Orsaken till kriserna har ofta varit densamma, enligt Göran Kihl. Nämligen att bidragen från huvudmännen har stått stilla under en längre tid. Då har teaterns budget gradvis urholkats på grund av löne- och kostnadsökningar.

– Men huvudmännen har alltid gått in och räddat teatern.

Den nuvarande krisen är ett trendbrott, enligt Kihl.

–De senaste årens nedskärningar saknar motsvarighet i teaterns historia. Den här gången verkar det som om huvudmännen tycker att teatern får klara sig själv.

30 år på teatern

Skådespelaren och regissören Tomas Tjerneld är en annan av veteranerna på teatern. Han anställdes i slutet av 1970-talet. Sedan en dryg månad är han tillförordnad konstnärlig ledare.

Numera har han ett eget rum i teaterhuset, en loge omgjord till kontor, men han har knappt varit där förrän vi slår oss ner.

–Nej, jag trivs inte här. Det är bättre att vara ute bland de andra.

Tomas Tjerneld skräder inte orden när det gäller neddragningarna på teatern.

– Man har hyvlat för mycket. Vi har inte en fungerande teaterverksamhet, säger han.

Han känner sig ändå optimistisk och sätter sitt hopp till de rödgröna som bland annat har majoritet i landstingsfullmäktige.

– De sa innan valet att de ville satsa på teatern. Nu får vi se om de gör det.

Snart kommer han in på trenden att dra ner på de fasta kostnaderna och istället anlita konstnärlig personal och externa företag vid behov. Det är en utveckling som Tomas Tjerneld ogillar.

–Fast anställda skådespelarna kan vara med i många olika sammanhang, till exempel i mindre uppsättningar på kaféscenen. Att anlita skådespelare på korttidskontrakt är svindyrt.

Med sina trettio år på teatern har han ett långt perspektiv. Han tycker att det har varit ovanligt tufft de senaste åren men ser också hur antalet fast anställda skådespelare har minskat över tid.

–När jag anställdes var jag teaterns yngsta fast anställda manliga skådespelare. Det är jag fortfarande, eftersom jag är den enda manliga skådespelaren som är fast anställd.

Kollat på andra

Socialdemokraten Olof Walldén, teaterstyrelsens nya ordförande, möter upp i teaterhuset. Under den förra mandatperioden var han revisor på teatern. I den rollen var han med och prickade den gamla teaterstyrelsen för sättet att sköta ekonomin.

Olof Walldén har haft sitt nya uppdrag i drygt en månad och han har rest runt till andra länsteatrar i regionen.

–Vi har gjort en omvärldsbevakning, kan man säga, och tittat på hur andra teatrar gör, säger han.

Det blev nyligen klart att bidragen från landstinget och kommunen inte kommer att räknas upp det här året heller. Men teatern ska fortfarande ha lika mycket verksamhet som tidigare, enligt uppdraget från huvudmännen.

–Det här är något vi våndas över i styrelsen. Det är en gordisk knut, ett svårlöst problem.

Behöver teatern mer resurser?

– Det vill jag inte kommentera i nuläget.

Nej, Olof Walldén är förtegen. Han vill inte ”säga för mycket” utan hänvisar till ett styrelsemöte i slutet av mars.

–Då ska vi sätta ner foten och peka ut färdriktningen.

Att rekrytera en ny teaterchef och en ny konstnärlig ledare står högt på dagordningen och Olof Walldén räknar med att arbetet kommer igång under våren. Förhoppningen är att en och samma person ska vara teaterchef och konstnärlig ledare.

Under intervjun återkommer Walldén till att styrelsen måste tänka nytt. Han tänker sig bland annat att teatern ska samarbeta mer med amatörteaterföreningar och andra länsteatrar.

–Men det är bara idéer. Det finns inga beslut.

Den nya styrelsen har formulerat en vision för Teater Västmanland. ”God teater åt alla och ett levande teaterhus.”

–Vi har en vision, ett mål. Nu gäller det att leva upp till målet.

Teater Västmanland

Mer läsning

Annons